om att vara en bra människa

i helgen var jag i malmö. satt och kollade på folks bloggar med min vän emma. blev gravt provocerad av den här pretentiösa och navelskådande bloggen och, kanske ännu mer, en blogg av en "20-årig fröken". den första är överöst med bilder av frukostar, luncher, bruncher, snacks, middagar och oändliga bullbak. det SKITER väl jag i, tänker jag. jag kan ta bilder på min MORGONGRÖT och lägga upp. den 20-åriga frökenbruden från härnösand i sin tur, lever tydligen sitt liv i utpräglad 40-talsestetik. och jag tänker, du är bara en vanlig lajvare, doppad i florsocker, men ändå en lajvare. det är INTE fräscht att spela medeltid; det är INTE fräscht att leka dam från 40-talet. 

en ironisk twist i sammanhanget är att jag har lyssnat på husmorsskolan i P1 flera gånger, och älskat det. samma clara som driver bullbaksbloggen pratar i radio om hur man kan hushålla med resurser hemma och trolla fram smarta lösningar på vardagsproblem vilket tilltalar mig mycket. så, det finns uppenbarligen något där som intresserar och kanske inspirerar mig. varför blir jag då så provocerad av hennes blogg? svaret ligger säkert i någon typ av avundsjuka. jag känner av alla mina tillkortakommanden. min oförmåga att hålla köket ljust och fräscht, det faktum att jag INTE tycker om att pyssla fram fräscha matlådor varje dag utan ser det som ett ofrånkomligt måste, och ett konstaterande att jag inte alls vaknar med glimten i ögat om morgnarna av pur livslust. där någonstans föddes tanken på att skriva.

att skriva om alla tillkortakommanden, och om varför de räcker till. jag är något på spåren, något som gör mig till en dynamisk och livsbejakande människa, men som inte alls innebär en florsockersöt och konstant positiv mentalitet. jag är ofta sur. jag är vresig och vrång, jag är inte sorglös och glättig. jag gör tusen och tusen bra saker för att ta hand om mig själv som obligatoriska matlådor, regelbunden träning och ett reflekterande förhållningssätt. men det är ett GRISIGT jobb! och därför vill jag skriva. om hur, varför, vad och när man gör ett vackert liv. men jag har inga ambitioner att bara visa de pudrade och vitlackerade sidorna. det här blir nog också en navelskådande blogg. men jag tror att man kan öppna upp för en mer nyanserad vardagsestetik. det vackra i det otillräckliga. mitt liv är en ständig process av trial & error. jag älskar inredning och går på loppis varje helg för att hitta vackra gamla grejer. jag tränar yoga för att det gör mig lugn och fokuserad. jag älskar att gå i smala byxor, heels och snyggt hår ETC för att jag tycker om att känna mig snygg. mitt bajs luktar ändå bajs, inget annat som till exempel smultron. hejdå.