TASSAVTRYCK

I min anteckningsbok har jag avsatt försa sidan åt klotter, i en vag förhoppning om att bespara resten av boken mina streck och plumpar. Det går förvånansvärt bra. När jag bläddrar i boken ser jag ganska tjusiga anteckningar gjorda med svarta pennor i olika tjocklekar, ord och rubriker inringade med ljusrosa, turkos och guld samt en och annan kaffefläck. Håller jag mig till den där första sidan hittar jag exempelvis

• en ruta där det står KV-13 med en schackrutig ram runt,
• en tjock trädgren som växer ut från den rutan, med slingor av passionsblomma i snirklar och krumbukter,
• vulgära ord på japanska, skrivna som jag tycker att de låter och allt annat än korrekt återgivna,
• giraffer,
• grafiska mönster uppe i högra hörnet,
• tassavtryck,
• prickar och trianglar,
• liljekonvaljer,
• ett hus upplyst av gatlykta,
• spindelnät,
• en förteckning över antal druckna kaffe- och tekoppar intagna ur min för utbildningen inköpta kopp med katt på (förteckningen är ej tillförlitlig; jag har druckit långt många fler koppar än vad som framgår och likaså x antal enheter >>Övrig dryck<<),
• miniatyr av kattkopp med rykande het dryck i sig,
• en ful dam med underlig kroppsform.

Jag gör alltså listor. Det fyller mig med en lika falsk som tillfredsställande känsla av ordning och sammanhang. En gång gjorde jag en lista över fisk. Den kan ni se här om ni vill: http://lovisabirgitta.blogspot.se/2011/06/om-fisk.html (vissa av mina bilder i Paint verkar dock ha förgåtts genom åren). Efter en klotterbaserad introduktionslista och ett tips om fisk, tänkte jag i stället övergå till att lista några av alla saker jag lärt mig på KV hittills:

• vad >>din smutsiga råtta<< heter på japanska (ungefär KITANAI NEZUMI),
• att det är skillnad på att söka regionalt och kommunalt kulturstöd (minns ej skillnaden),
• att det eventuellt finns hopp om revolution baserad på hat av klassamhälle, patriarkat och rasism,
• att när jag ibland blir stressad över att personer säger fel saker eller pratar för länge om fel saker vid fel tidpunkt på möten, då kan det vara ett tecken på att jag tror att jag har alla svar själv och att jag inte litar på att andra gruppmedlemmar är lika kompetenta som jag och sitter på viktig information,
• att jag inte ska be om ursäkt för mig själv och att jag i själva verket inte alls säger flummiga saker utan väldigt bra saker som tillför good stuff i diskussioner,
• att det händer tusen grymma och viktiga saker runt om i Gbg hela tiden och att stan svämmar över av fantastiska initiativ,
• att vattenkokare inte mår bra av att tappas i grönsaksbuljong och också kan börja brinna oförhappandes,
• samt att jag är konstnär och visionär ut i fingertopparna och måste arbeta med kreativa uttryck av extremt viktiga saker.

För att fylla mig med en falsk känsla av ordning och sammanhang kommer jag nu som näst sista steg att lista de processer jag ingår i, som enligt mina observationer pågår samtidigt på KV (undrar vad jag missar och egentligen borde ha koll på och som pågår utan att jag fattar det):

• 
  Projektarbete där jag och mina homies i gruppen Sälarna arbetar för att samla in material till och starta upp en hemsida i bildbloggsformat, på temat HEMBYGD. Bloggen skall bestå av bilder, intervjuer och texter från de tio öar som ingår i Öckerö kommun i Göteborgs norra skärgård.
• Något om samhället i allmänhet och Gbg i synnerhet – här placerar jag in div. föreläsningar, filmer och seminarier som tar upp demokrati, segregation, kulturpolitik, historia och olika aktuella händelser världen över.
• 
  Story of one self medelst Anna Fridéns olika föreläsningar och workshops om självmedvetenhet, grupprocesser, konflikthantering och kommunikation.
• Förberedelser för praktikkursen LIA I – jag upplever det som att vi lite latent sådär i bakhuvudet leker Hela havet stormar, vem blir sist kvar liksom. Suck. Jag vill i alla fall göra LIA på Yoko djs och jobbar aktivt för detta. Så, nu var det sagt. Inga hemligheter.
• Övriga evenemang vi tipsas om ca dygnet runt och som jag inte hinner bry mig om pga resten. Mycket synd. Och paradoxalt. (Till kategorin >>Övriga evenemang<< borde jag kanske också lägga till nyheter/allt som händer. Jag hinner nämligen inte ha en aning om nästan någonting som inte har med KV eller mitt liv utanför att göra. Mitt liv utanför består av dj-bokningar, Göteborgs Indiekör, sjukgymnast för nacken, handla och laga mat samt mitt sociala liv. Herregud.)
• Knytning av vänskapsband.

Och slutligen, för att ackomanjera mitt så kallade lärande, tar jag följande till hjälp och kanske kan det även hjälpa andra, vad vet jag, en enkel idiot [OUTRO I SLOWMOTION]:

• sälspaning | om känslan av att kava runt i skärgården och leta efter det som gör tillvaron värd (läs: sälar, havet, regnbågens slut samt kärlek),
• boxning | dramaturgisk återgivning av det som började i september denna höst,
• emma szeretlek átkozottul sok | till min bästa vän I,
• L.O.V.E. | till min bästa vän II,
• gbg i en snökula | till min stora kärlek (läs: Gbg) framåt senhösten och november-december.
  
  

STORM

Jag behöver storm, åska och blixt. Jag vill stå längst ute vid vattnet, där ön möter havet. Det skall fräsa och spotta, häva sig i tunga sjok och kasta sig i bränningar som exploderar runt mig. Stormen skall låta ungefär som Prodigy: No good (start the dance). Om jag vore som Andreas skulle jag stå där utan kläder. Dessa skulle jag med högtidliga rörelser ha klivit ur på vägen ner mot klipporna. Jag skulle naken sträcka mina armar ut mot stormen, ta emot den, möta den med dödsförakt och en otäck känsla för det där med drama. Jag skulle upphöra att vara materia och i stället upplösas i ljuspartiklar.

Nu är jag inte Andreas.

Men jag läser på om storm: >>Gode Gud låt det hända nånting, bad Sophia. Gudsomhaver, jag leds ihjäl, amen.<< I morse ljög jag och sa att stormen skulle komma för att sopa bort allt vi inte behöver och för att lämna plats åt sådant vi inte vet om än. Det är mycket jag inte vet något om.

Vi har varit mycket upphetsade hela dagen, över stormen som skulle komma och sopa rent i våra mögliga huvuden och överbelamrade hem. När kommer fanskapet? undrade Mathias. Det är redan här! vrålade Johan lyckligt och klappade i händerna så att Ida for i taket. Jag har längtat efter och bävat inför att få Redbergslid draperat i regn och orkanbyar. Då tänder jag i min lilla kakelugn och sätter på sagor. Jag tänker att mitt Redbergslid är en inverterad glaskula med storm runt sig. Här inne är allt lugnt. Men varför längtar vi efter storm?

Det är en lika hemtrevlig som skräckinjagande känsla att stå öga mot öga med naturkrafter. Vare sig vi tar på oss raggsockor och eldar i kakelugnar eller näckar nere vid havskanten, nås vi av energin i stormen. Det är helt enkelt ett jävla drag och det har en uppfriskande effekt på oss. Framför allt kan vi vara säkra på att vi verkligen lever. Det undrar vi nämligen ofta om vi gör. Att halka omkring som halvförlamade men ändå stressade zombies, och undra om vi kommit ihåg att stänga av kaffebryggaren på morgonen, det gör oss mycket osäkra på om vi verkligen finns på riktigt. Vi undrar hur vi skall hinna med allt och om vi har relevanta saker för oss överhuvudtaget eller om vi har missförstått något väsentligt om tingens beskaffenhet. Vi tvivlar på om våra välmenande initiativ räcker för att förse oss med visshet om att vi sysselsätter oss med >>fängslande, känslomässigt tillfredsställande och meningsfulla aktiviteter<<. Vi tvivlar på om det räcker att källsortera plast och annat. Och på om det räcker att säga att vi hatar rasister och sexister. Om det gills när vi tittar på nyheter. Det gör det nu inte. Alltså längtar vi efter storm. Vi hoppas att stormen skall försäkra oss om att det finns somligt som fortfarande är för viktigt för att ignoreras, tvinga oss att kämpa dreglandes, med håret på ända, och låta oss komma renade ut på andra sidan och vara alldeles vakna i huvudet. Där vill vi njuta av en soluppgång, kaffe samt den ringande tystnad som endast uppstår efter ett mäktigt naturskådespel och som bär med sig otvivelaktiga budskap av typen >>...alltså finns du<<, >>Allting är mycket osäkert, och det är just det som lugnar<< och, till sist, >>Kampen fortsätter! En annan värld är möjlig! <3 Maria Sveland<<.

Det blåser, alltså finns jag. Dock är den här stormen inte värre än att jag fortfarande tvivlar på det mesta. Existentialism vinner över fanskapet, kort sagt. Och jag har svårt att släppa taget. Inte blir jag lugn av att det är osäkert. Satans utopier folk slänger efter varandra för att sprida dåligt samvete när en inte lyckas leva upp till dem. Och jag hjälper till. Men jag tänker också på det som glada tillrop och tröstande ord som inte nödvändigtvis speglar mitt (eller någon annans) övergripande tillstånd. I mina mest storsinta och klarsynta stunder kan jag dock nöja mig med att finnas och räcka till utan att hålla fast i olika typer av >>trevligheter, artighet och 'värdighet'<<. Åt helvete med dem. Förresten viner det bra om knutarna nu. Kanske stormen kommer ändå.

Storm, åska och blixt. Ute, och inne. Redbergslid i en glaskula.

två år av skit

Ok först skall vi sätta på Boswell Sisters: On the air (1931-1936) och sedan skall vi tänka efter jävligt noga. 

Jag startade den här bloggen för ganska precis två år sedan, i april 2011. Jag tyckte att jag hade en del, kanske inte alltid viktiga men ändå verkliga, saker att skriva om. Inspirationen till detta var bland andra Clara Lidström och hennes lilla blogg. Jag skriver nog mest skit jag med. men i alla fall, det skadar inte att påminna sig själv om varför en finns, och det är för att lyssna på Boswell Sisters och inte vara Underbara Clara. Den fan, hon lyssnar säkert också på dem. Hon lyssnar på dem och glaserar en kaka gjord på choklad och massor av citrusgrejer. Såhär va, jag unnar väl henne att göra chokladkakor och ha barn och måla sitt hus vitt inifrån och ut osv. Men det är rätt skönt att göra något annat. Det är skönt att vara alternativet JAG älskar. Bitter, mörk och sarkastisk. Typ. 2011 tyckte jag att jag satt inne på, och det gör jag fortfarande, fakta om saker som inte inkluderar något av följande:

¤ apelsinchokladmousse
¤ tvååringar
¤ reflektioner över att vara kristen och ändå använda KRAFTUTTRYCK som t.ex. "jäkla"
¤ veckans tävling där man kan vinna priser från blöjbudet.se
¤ kladdkaka med vit choklad
¤ vårpirr
¤ häst av trä (i och för sig den mest respektingivande rubriken på ett inlägg men det handlar bara om hennes son som sitter på en gunghäst - en otrolig downer tycker jag)

Om tvååringar kan jag bara leverera spekulationer. Jag har ingen fakta. Jag har aldrig sett en tvååring på en häst av trä och jag vet ingenting om deras nedstökningsaktiviteter i vitmålade hem (de är, vad jag förstår, omfattande). Kan tvååringar säga saker? Kan de gå? Har de en personlighet? Förstår de något? Är verkligen alla människors tvååringar intressanta och/eller söta, eller gäller det mer ens kompisars och anhörigas tvååringar? Detta och mer därtill ligger utanför min förståelsehorisont. Jag kan komma med några kvalificerade gissningar, det kan jag göra. Men om ni vill ha säkra fakta, då råder jag er att besöka underbaraclara.com alternativt familjeliv.se. Ni kan även försöka med att googla tvååringar. På engelska heter tvååringar "two-year-olds" (det kan vara lättare att få träffar på det viset).

Jag har inga fakta om tvååringar. Jag har däremot fakta om följande:

¤ livet

¤ meningen med livet

¤ djur och natur

¤ folks envetna försök att verka balla, avslappnade, självtillräckliga och sammanhängande

¤ folks egentliga semi-schizofrena, vilsna och gemenskapstörstande inre liv

¤ svenska språket

¤ Göteborgs Indiekör (kan kopplas direkt till temat meningen med livet)

¤ häxor

¤ sex

¤ Arcade Fire

¤ filmiska ögonblick

¤ osynliga demoner att slåss mot som t.ex. ensamhetsångest och oförmåga att hantera separationer

¤ yoga

¤ hur vi skall bete oss mot varandra

¤ psykologi

¤ SATC

¤ personal- och lönesystemet Personec (det smärtar mig djupt att jag har fakta om det)

¤ blandband

¤ magkatarr

¤ Tove Jansson

¤ skilsmässotrauma

¤ feminism

¤ hemtjänsten

När jag säger fakta syftar jag på föreställningar, generaliseringar, erfarenheter, åsikter, dagdrömmar, visioner, ångestrelaterade insikter samt skvaller.

Jag vet inte riktigt vad jag skall göra med min blogg... Om den skall vara kvar eller om jag borde göra något annat. Jag vet att jag måste skriva. Hur blir man författare? Jag får läsa på hos Underbara Clara som tydligen föreläser om "kvinnor och företagande". Hon har nog mycket fakta. Men jag hatar ju företag... Nå. All skit jag skriver, den måste skrivas. I två år hittills har jag levererat fakta, skit och brott ur livet. Otroligt många fler personer har läst än vad jag hade förväntat mig. Jag bara skrev ju. Och kommer fortsätta skriva. Det återstår att se i vilken form det blir men än så länge finns det här andningshålet av allt som inte är vårpirr och kladdkaka med vit choklad. Visserligen har jag skrivit om, och kommer garanterat att skriva om, vårkvällar och annat vårpirrsrelaterat. Men som tur är kommer det då inte att heta "vårpirr" och det kommer ej heller att handla om barn. Hoppas det kommer handla om djur. Helst säl. Hoppas det kommer handla om köreufori och den vemodiga känslan av att allt är så vackert att något går sönder i en. Boswell Sisters är ett fantastiskt soundtrack till detta. Till det mesta egentligen. Det första ni skall göra är att lyssna på dem. 

Det andra ni skall göra är att plantera om era krukväxter om ni inte redan gjort det. Ni skall köpa ny jord och eventuellt större krukor och ni skall ta er tiden att plantera om era krukväxter. Ni skall även duscha av alla krukväxterna utom pelargonerna om ni har några sådana. Medan ni gör det kan ni förslagsvis lyssna på Boswell Sisters! Eller på radiodokumentärer. Ni kommer att bli på ganska bra och trevligt humör, känna av en liten fläkt av inre frid samt en slags kontakt med tillvaron som ni annars inte har när ni springer efter spårvagnen, pluggar med tankarna helt bortdribblade, lagar matlådor, låter bli att träna och allt annat ni sysselsätter er med. Alltså, fakta. Varsågoda. Puss hej

fakta om häxor

låt oss tala om häxeri.

äntligen! detta bortglömda, skamfilade lilla ämne som ändå kittlar fantasin och vår annars så urlakade föreställningsförmåga. har inte 1700-talets upplysningstid passerat? undrar jag stilla. jo! det har den! och har vi inte så sakteliga tagit oss igenom den logiska, rationella och ärligt talat urvissna moderniteten som ströp våra själar under industrialism och taylorism och allt var det var? det har vi.  den har vi definitivt tagit oss igenom. vi såg oss om efter alternativ. och vi brände våra "BH:s", började och slutade röka samt förgiftade allt på planeten. vi har haft mycket att göra. och nu säger de att vi både hunnit in i och eventuellt hunnit ut ur DET POSTMODERNA SAMHÄLLET vilket betyder att allt är relativt och att man inte vet vad som gäller. frihet och förvirring. vi längtar till karibien där vi kan få vila våra arma huvuden mot en varm sandstrand, luta örat mot en snäcka och lyssna på havets brus (som i och för sig kommer från havet tre meter bort, ej snäckan, men ändå). vi vill umgås med infödingar känna oss nära naturen. nära naturen är vi inte. vi är rasister som känner oss öppensinnade medan vi går runt med en kokosnöt under armen och spanar på solnedgången. vi skiter i infödingarna och värmer glatt upp havet och tänker inte mer på saken. däremot undrar vi varför politikerna inte kommer överens på klimatmöten. det undrar inte jag.

nå! häxor! nu när vi konstaterat att vi inte vet vad som är rätt och fel längre, det var lättare förr (miljörörelsen = rätt, Hitler = fel ), då unnar vi oss inte bara kokosnötter, "infödingar" och frihandel. vi unnar oss även att utnyttja det faktum att rationalismen är hotad av individens egna tänkande osv. därför finns HÄXOR I FOKUS. fullt av eget tänkande, och mitt nya favorithäng på internet. här frodas tips på besvärjelser, ritualer, brygder, huskurer, eget tänkande och erfarenheter av häxeri. de samlas under fantastiska rubriker som t.ex. "I häxans trädgård", "Folktro och myter", "Månen", "Kökshäxans kokbok", "Magi, formler och ritualer", "Pyssel och kreativt skapande" och "Övriga övernaturligheter". gud vad trist med rationalism, tänker ju varenda människa nu, när man kan ha det SÅHÄR! jag hamnade på Häxor i Fokus en mörk natt när jag inte kunde sova pga förkylning och slem i halsen. jag googlade på slemlösande och fick genast upp olika brygder signerade Vargar, Moder kult, Glamourhäxan, Skogsgubben, Silverhuldra osv etc. (vågade ej testa någon brygd utan tog erics tips på honungsvatten via facebook. jag tänkte, det körde de med i Bröderna Lejonhjärta.)

när jag idag slentiransurfade in och kollade av läget, möttes jag av typ följande: "FÖRÄNDRA DITT KÄRLEKSLIV OCH DINA RELATIONER". detta kallas alltså för KÄRLEKSMAGI. det är helt ofarligt, inkluderar ofta månen och detaljen att man inte skall vända sig om när man har tittat på månen. typ. här till höger har ni ett recept på Dra till sig en ny partner för sex; jag hoppas att det kan vara till glädje för många av mina läsare. tänk bara på att ni skall använda "medlet" med vänster hand och att be uppriktigt. det kommer att dra till er sex!

jag får en stark känsla av att folk inte unnade sig kärleksmagi i lika stor utsträckning under rationalismens glansdagar här i sverige på, ja vad blir det, 1930-60-talet eller nåt. men nu har vi chansen! och, "Alla dessa metoder har använts framgångsrikt av många personer." skönt! man vill ju inte riskera sitt kärleksliv med humbug från nåt freaky internetforum och liksom helt random koka ihop sexbrygder hemma i köket om man inte VET att de fungerar. dock tipsar de om att söka professionell häxhjälp om det inte givit resultat efter tre nymånar. eller om det var fullmånar. det verkar inte vara så noga faktiskt. man kan även dra till sig en långsiktig kärleksrelation genom att hasa ner till havet med sju rosor och slänga dem i spat och inte vända sig om mot månen när man går hem igen.

för större lojalitet och trohet inom en befintlig kärleksrelation, föreslås vi göra ett starkt te på kummin och rosblad. detta skall vi bada i och tvätta oss "uppifrån och ner" samt be att vår partner skall vara trogen. "Upprepa proceduren och bönen tre gånger." och nu kommer det! badvattnet skall sparas och "i hemlighet" ges till vår partner i mat och dryck. detta görs med fördel varje nymåne. det är ju skönt, tänker jag, med ritualer som så smidigt passar in i mina vanliga rutiner t.ex. när jag GER MIN PARTNER MAT OCH DRYCK som jag ju gör tre gånger om dagen enligt vedertaget flickvänsmaner (när jag inte fryser och är kall förstås. då plutar jag med munnen och ser sur ut).

jag älskar HiF. det gör mig så glad att elakt få skratta åt silverhuldror, skogsgubbar och vargar när jag hela dagen har vinglat runt och försökt vara medveten, smart, PK, modig, stark, lagom svag, positiv, charmigt cynisk, hälsomedveten, initiativrik och lycklig. här kommer ett favoritinlägg:

ingen häxa ville hjälpa till att leta :(. hoppas på riktigt att hon hann till bvc med lilleman!

nå. jag vill tacka det postmoderna samhället + internet, för att jag får hänga här när jag kommer hem på kvällarna och har kollat på antikrundan och delat politiskt korrekta länkar på facebook. signerar detta inlägg med vad som självklart skulle vara mitt alias om jag brukade skriva på HiF:

Jätte tack-sam för Hjälp!! /Kråkan

fakta om tjejer

en gång i gymnasiet diskuterade vi internationella kvinnodagen. en kille i min klass undrade upprört varför den dagen behövs överhuvudtaget. jag och några till försökte svara så vettigt vi kunde men jag har alltid tyckt att det är skitsvårt att förklara och formulera nödvändigheter och logiska självklarheter för idioter som svarar såhär: "ja men då ska det väl finnas en dag för alla andra svaga också typ handikappade, invandrare och såna". det är jobbigt att FÖRKLARA när man är upprörd tillbaka. jag hatar att diskutera politik, ideologi och människosyn. jag vill bara att alla ska förstå. varje dag tackar jag gud/something för att det finns såna som är mycket bättre på att leverera klockrena argument och verkligen kan förklara. ibland känner jag mig som en värdelös feminist på grund av att jag ofta inte ens vill prata om feminism. trots detta älskar jag att prata om feminism, politik, historia och ideologi, men det ligger något i den där absurda situationen när man förväntas övertyga/övertala någon om att man har rätt. det är väl för fan självklart att man har rätt! jag har lika svårt att förstå antifeminism i alla dess olika skepnader, som jag har att svårt att fatta hur människor överhuvudtaget kan rösta eller fantisera om att rösta blått. här är mitt svar:

"JAG HÖR VAD NI SÄGER, MEN NI HAR FEL. SÅHÄR ÄR DET."

här är en liten (ofullständig men påbörjad) lista över sådant jag är arg över (ni har väntat), utan inbördes ordning, med starkare eller mindre stark koppling till 8:e mars, feminism, ideologi, historia och politik (typiskt skönt att få skriva i stället för att "diskutera"):

• allmänt manshat som jag anser vara okonstruktivt och taskigt;
• provokation över manshat där man failar att se varför manshat existerar och att det är förståeligt att det existerar;
• patriarkatet (ett retro ord som aldrig är omodernt att använda och absolut inte trött);
• oförstående kring varför "kvinnofrågor" är relevanta idag;
• mina egna oförmågor/tillkortakommanden när det gäller att artikulera argument lika snitsigt som liv strömquist;
• ofeministiska brudtjejer som tycker att de väger upp manshatet från de upplysta kretsarna genom att UNNA SIG att vara så brudiga de kan eftersom de har valt det själva och står för det, de har ändå jävligt mycket attityd, och som av en händelse attraherar de manskillar som gillar brudtjejer. dessa två sorter träffas ofta på gymmet;
• mitt eget bekräftelsebehov som ibland gör att jag failar att se när jag bemöts av en man med den där typiskt lömska kombon av uppskattning/nedvärderande på samma gång;
• oförmåga att hantera könsnormers påverkan på både män och kvinnor samtidigt (detta yttrar sig ofta som 1: "upplysning! män begränsas OCKSÅ av könsnormer!", 2: "därför är det ORÄTTVIST att alltid prata om KVINNORNA - VI DÅ?!?!??" osv). man ba, "det är ingen tävling";
• oförmåga att se hur könsnormer påverkar inte bara "båda könen" samtidigt utan fungerar begränsande och ofta förtryckande för tusen sexuella identiteter (ursäkta den hastigt minskande kvickheten men läs HBTQ osv, dessutom har jag redan flaggat för att t.ex. liv strömquist är bättre på kvickheter men det här är tyvärr inte hennes blogg);
• killar som skrevar på spårvagnen så att jag inte får plats att sitta;
• tjejer som inte tycker att jag får raka bena m.m.;
• tjejer som rakar bena och alla som tycker att det är naturligt att raka bena m.m. (fatta att man lever i kaos liksom); 
• folk som blandar ihop feminism med individualism och och som tror att vi genom att typ öka valfriheten (alltså i största allmänhet) når ett jämställt samhälle (och förmodligen en ekologiskt hållbar planet, eller nåt); 
• blå ideologi, jag fattar ingenting, DE fattar ingenting, jag orkar inte;
• jag är även arg på wywallet, den jävla tvångsregistreringen för att man skall kunna köpa sms-biljett. den har dock väldigt lite med 8 mars att göra. heh. men jag är arg!

tänk, allt jag har missat på min lista... jag är arg över så mycket... och lite stressad över att inte kunna formulera det perfekta inför-8:e-mars-blogginlägget. men jag bjur på det. det är nämligen helt i linje med min feministiska hållning; att feminism inte bara är till för extremt pålästa människor. den är även till för oss som kan sitta och dregla medan vi lyssnar/tittar på extremt pålästa människor med näven i en påse ostbågar. sån är jag. jag vill ha min näve i en påse ostbågar och vara förbannad över patriarkatet, men slippa övertyga olika typer av idioter om viktiga saker. jag umgås hellre med folk som också tycker viktiga saker. vi kan äta ostbågar ihop!

PS. jag och emma brukar hålla upp ca varannan ostbåge och titta på den och låtsas att det är en snopp och sen skrattar vi ASmycket när de ser dumma ut och det gör de väldigt ofta. detta är ett för oss ett väldigt kärt sätt att umgås. det sker även över skype när vi inte är på samma plats men där minst en av oss förtär ostbågar.

PS 2. nu kan jag börja på listan över saker som gör mig glad!!!!!!! utan inbördes ordning:

• ostbågar
• katter
• flockkänsla
• folköl

PS 3. här är en bild på en av de snyggaste tjejerna någonsin, charlotte rampling. hejdå!

fakta om arkitekter

efter veckor av intensivt europeiskt arkitektkontorsökande för rebeccas jobbs räkning, kan jag äntligen leverera följande observationer (ni har väntat!):

random "snygg" arkitektgubbe med arty kläder och fylliga
läppar + lite patina i form av silvrigt hår, svarta ögonbryn samt
skägg. heter förslagsvisnågot i stil med Kuurt van Zemmelburg.

• man får ont i händerna av att söka arkitektkontor och arkitekter hela dagarna.
• i finland tycker de inte om e-mail men däremot fax.
• alla arkitektkontor tycker om att presentera sina medarbetare med bilder på hemsidan.
• i norge är arkitekterna lite fulare än i sverige.
• de tar dessutom värdelösa bilder på sina arkitekter i norge.
• i damark är de lite snyggare men bilderna är fortfarande sämre än i sverige vilket gör att de svenska arkitekterna ser snyggare ut än de danska fast det KAN alltså röra sig om en synvilla.
• vissa kontor heter festliga saker som Spacelab Architects (IT), Cold Wet & Dark (DA) och Space Intelligance Agency (NE).
• arkitekter tycker om rymden?
• vissa arkitekter har hemskt roliga namn som Edith Bajz och Jeannette Prins.
• arkitekterna är snygga eller "snygga";
• administrativ personal på kontoren är fulare eller ser tröttare ut än arkitekterna.
• arkitekter eller arkitekternas webbmasters tycker om att göra oerhört störande och obegripliga hemsidor. detta är en mycket stark böjelse hos arkitekterna eller webbmastersarna. 
• hemsidorna har gärna rörliga bilder som framkallar sjösjuka, knappar och länkar som är omöjliga att följa pga de rör sig i kapp med bilderna som också rör sig helt psykedeliskt. de har i flera fall ljud och musik som lägger sig över det man redan lyssnar på för att inte dö av tråkslag medan man klickar på länkar till/på dåliga hemsidor. (de svenska men framför allt engelska hemsidorna är lite snyggare och mindre irriterande.)
• hemsidorna innehåller alltid information om var man skickar fax. de tycker mycket om fax.

typexempel på lösning av dilemmat "hur presenterar vi våra
medarbetare på ett arty och innovativt sätt?" jo, vi ger alla en
röd, blank boll. de får göra VAD DE VILL MED DEN.

• tyska arkitekter är överlag fulast av de svenska, norska, danska, finska, tyska, franska,
  holländska, belgiska, engelska och italienska arkitekter jag har tittat på hittills.
• arkitekter tycker om att presentera sig på innovativa och arty sätt. här är ett för mig mycket kärt exempel på det: Kraaijvanger som är ett arkitektkontor i Holland.
• arkitekter tycker att arkitektur är arty. 
• arkitekter tycker om svartvitt.
• arkitekter ser ut som om de vill sända ut budskapet att de får ligga väldigt ofta.
• administrativ personal verkar inte vilja sända ut det budskapet.
• många hemsidor ser ut som min skunksida jag hade när jag var 14 år.
• det finns många snygga arkitektkvinnor men inte lika många snygga arkitektmän. ganska många. men inte lika många.
• arkitekter heter relativt ofta något med von eller af här i sverige.
• det känns ungefär som om jag stukat händerna. inte riktigt, men nästan. 

nu kan jag inte mer om arkitekter.

jag känner minst en person, kanske flera personer, som pluggar till arkitekter. det är roligt att tänka på att de en dag kommer att ha varsin presentationsbild (helst flera, ur olika vinklar) på en arkitektbyrås hemsida. de gör sig säkert hemskt bra i svartvitt.

det var allt. återkommer med mer fakta om något annat någon annan gång. detta var mitt bidrag till vetenskapen om arkitektur. godnatt.