två år av skit

Ok först skall vi sätta på Boswell Sisters: On the air (1931-1936) och sedan skall vi tänka efter jävligt noga. 

Jag startade den här bloggen för ganska precis två år sedan, i april 2011. Jag tyckte att jag hade en del, kanske inte alltid viktiga men ändå verkliga, saker att skriva om. Inspirationen till detta var bland andra Clara Lidström och hennes lilla blogg. Jag skriver nog mest skit jag med. men i alla fall, det skadar inte att påminna sig själv om varför en finns, och det är för att lyssna på Boswell Sisters och inte vara Underbara Clara. Den fan, hon lyssnar säkert också på dem. Hon lyssnar på dem och glaserar en kaka gjord på choklad och massor av citrusgrejer. Såhär va, jag unnar väl henne att göra chokladkakor och ha barn och måla sitt hus vitt inifrån och ut osv. Men det är rätt skönt att göra något annat. Det är skönt att vara alternativet JAG älskar. Bitter, mörk och sarkastisk. Typ. 2011 tyckte jag att jag satt inne på, och det gör jag fortfarande, fakta om saker som inte inkluderar något av följande:

¤ apelsinchokladmousse
¤ tvååringar
¤ reflektioner över att vara kristen och ändå använda KRAFTUTTRYCK som t.ex. "jäkla"
¤ veckans tävling där man kan vinna priser från blöjbudet.se
¤ kladdkaka med vit choklad
¤ vårpirr
¤ häst av trä (i och för sig den mest respektingivande rubriken på ett inlägg men det handlar bara om hennes son som sitter på en gunghäst - en otrolig downer tycker jag)

Om tvååringar kan jag bara leverera spekulationer. Jag har ingen fakta. Jag har aldrig sett en tvååring på en häst av trä och jag vet ingenting om deras nedstökningsaktiviteter i vitmålade hem (de är, vad jag förstår, omfattande). Kan tvååringar säga saker? Kan de gå? Har de en personlighet? Förstår de något? Är verkligen alla människors tvååringar intressanta och/eller söta, eller gäller det mer ens kompisars och anhörigas tvååringar? Detta och mer därtill ligger utanför min förståelsehorisont. Jag kan komma med några kvalificerade gissningar, det kan jag göra. Men om ni vill ha säkra fakta, då råder jag er att besöka underbaraclara.com alternativt familjeliv.se. Ni kan även försöka med att googla tvååringar. På engelska heter tvååringar "two-year-olds" (det kan vara lättare att få träffar på det viset).

Jag har inga fakta om tvååringar. Jag har däremot fakta om följande:

¤ livet

¤ meningen med livet

¤ djur och natur

¤ folks envetna försök att verka balla, avslappnade, självtillräckliga och sammanhängande

¤ folks egentliga semi-schizofrena, vilsna och gemenskapstörstande inre liv

¤ svenska språket

¤ Göteborgs Indiekör (kan kopplas direkt till temat meningen med livet)

¤ häxor

¤ sex

¤ Arcade Fire

¤ filmiska ögonblick

¤ osynliga demoner att slåss mot som t.ex. ensamhetsångest och oförmåga att hantera separationer

¤ yoga

¤ hur vi skall bete oss mot varandra

¤ psykologi

¤ SATC

¤ personal- och lönesystemet Personec (det smärtar mig djupt att jag har fakta om det)

¤ blandband

¤ magkatarr

¤ Tove Jansson

¤ skilsmässotrauma

¤ feminism

¤ hemtjänsten

När jag säger fakta syftar jag på föreställningar, generaliseringar, erfarenheter, åsikter, dagdrömmar, visioner, ångestrelaterade insikter samt skvaller.

Jag vet inte riktigt vad jag skall göra med min blogg... Om den skall vara kvar eller om jag borde göra något annat. Jag vet att jag måste skriva. Hur blir man författare? Jag får läsa på hos Underbara Clara som tydligen föreläser om "kvinnor och företagande". Hon har nog mycket fakta. Men jag hatar ju företag... Nå. All skit jag skriver, den måste skrivas. I två år hittills har jag levererat fakta, skit och brott ur livet. Otroligt många fler personer har läst än vad jag hade förväntat mig. Jag bara skrev ju. Och kommer fortsätta skriva. Det återstår att se i vilken form det blir men än så länge finns det här andningshålet av allt som inte är vårpirr och kladdkaka med vit choklad. Visserligen har jag skrivit om, och kommer garanterat att skriva om, vårkvällar och annat vårpirrsrelaterat. Men som tur är kommer det då inte att heta "vårpirr" och det kommer ej heller att handla om barn. Hoppas det kommer handla om djur. Helst säl. Hoppas det kommer handla om köreufori och den vemodiga känslan av att allt är så vackert att något går sönder i en. Boswell Sisters är ett fantastiskt soundtrack till detta. Till det mesta egentligen. Det första ni skall göra är att lyssna på dem. 

Det andra ni skall göra är att plantera om era krukväxter om ni inte redan gjort det. Ni skall köpa ny jord och eventuellt större krukor och ni skall ta er tiden att plantera om era krukväxter. Ni skall även duscha av alla krukväxterna utom pelargonerna om ni har några sådana. Medan ni gör det kan ni förslagsvis lyssna på Boswell Sisters! Eller på radiodokumentärer. Ni kommer att bli på ganska bra och trevligt humör, känna av en liten fläkt av inre frid samt en slags kontakt med tillvaron som ni annars inte har när ni springer efter spårvagnen, pluggar med tankarna helt bortdribblade, lagar matlådor, låter bli att träna och allt annat ni sysselsätter er med. Alltså, fakta. Varsågoda. Puss hej