hisnande tanke - boost
jag kan allting
inget kan stoppa mig, det är hisnande.
att leva mina fantasier
leva mina hemliga headgames där jag står längst ut på titanic och gapar.
jag har haft en lurig tanke i huvudet under den senaste veckan. om hur jag konsekvent stämplar vissa drömmar, tankar, intressen och känslor som orealistiska och TV-serie-romantiska. varför gör jag det? det luriga i huvudet får mig att fundera över om jag i stället skulle ta och höja ribban sjukt mycket för vad jag gör och tänker och kräver av tillvaron.
jag har stått med glitter, speglar, rosa läppstift, paljetter, batik och fiberoptiska tentakler på mig i fyra dagar och DET var fan livet. jag vill aldrig sänka den ribban! dessutom föddes ett storhetsvansinne uppblandat med jantelagsmarinerade skuldkänslor över min egen insats i körprojektet. JAG KAN GÅ PÅ VATTEN. och det kunde jag. jag dirigerade göteborgs indiekör till succé fyra gånger om och fick dem att sjunga som de aldrig sjungit förr. kör, trummis, solister, VJ, ljudtekniker och ljusdesigner, alla följde min minsta vink när jag stod på den scenen. och det ÄR stort. blommor, tårar, kramar och ord har visat för mig vad det var jag gjorde. det som jag inte riktigt trodde kunde vara så stort, men som det faktiskt var. uppenbarligen kan jag göra vad som helst, och jag tänker på att ta med mig den vetskapen ut i den så kallade verkligheten.
jag leker med tanken på att använda storhetsvansinnet till tusen bra saker. man vet inte än, men att rusa längst fram till fören på titanic och kunna flyga. ungefär så. varför kräva mindre liksom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar