husmoderns fem gyllene tips för sund livsföring

få saker förbryllar oss så mycket som frågan om hur vi ska bete oss för att hålla ihop våra så kallade liv. medan vi förtvivlat försöker förverkliga oss själva genom kreativa och inspirerande aktiviteter som exempelvis egenstartade körer och hemliga dj-projekt, finner vi oss samtidigt i djup koncentration/panik i den förbannade viktoriasalen för tentamen i organisatoriskt förändringsarbete. "livet" består också av den spännande utmaningen att inte äga pengar typ överhuvudtaget, i kombination av hetsiga anfall av att UNNA SIG saker varefter man har ännu mindre pengar kvar. vi skall även sälja oss själva på ARBETSMARKNADEN samt gärna tycka om att många bollar i luften, järn i elden och hålla ett högt tempo. det tycker vi inte alls om. vi försöker kompensera genom att meditera över det individualiserade samhället, UNNA OSS att strunta i gymmet eftersom vi behöver kravlös tid och svulla framför skräpserier. resultatet: vi blir lönnfeta, cyniska och arbetslösa. ok skit idet, jag byter spår; det vore trevligt om man hade en lathund för hur man får allt att gå ihop. och jag har en! i alla fall för diverse till synes ytliga företeelser såsom utseende, uppförande och framtoning. andreas säger alltid till mig, "fake it til you make it" och han menar det på det mest seriösa och bedårande sättet man bara kan mena en klyscha i övrigt utan finess. andreas! jag har det; i tjugunionde kapitlet ur HUSMODERNS PRESENTBOK från 1933, läser vi  följande:

VAD SKALL JAG HA PÅ MIG? Få frågor äro i etikettshänseende så viktiga som denna: hur skall jag vara klädd? Och ingenting kanske ger oss mer självförtroende än just detta, att vi veta med oss, att vi vid varje tillfälle bära de kläder som äro lämpligast just då. 
EN DAM OCH HENNES KLÄDER. Låt oss för tydlighetens skull dela in kvinnans (liksom mannens) kläder i fem sorts finhetsgrader:
1) vardagsklänning, 2) söndagsklänning, 3) eftermiddagsklänning, 4) middagsklänning och 5) galaklänning. redan på den tiden var det sexigt med androgynt mode alltså. jag brukar väl kanske inte ha klänning så ofta utan håller mig främst till nästkommande typ. andreas hoppar däremot oftare runt i söndagsklänning. nå, det fortsätter vidare: Vi ha bland de fem klänningstyperna ej nämt sportdräkten, då den något faller utanför ramen. Med sportdräkt mena vi en lämplig dräkt för gångsport. /. . . / sedan kommer de in på specialsportdräkterna. ni fattar. det framgår också oerhört tydligt hur varje klänningstyp ser ut och när man bör bära den ena eller andra. tyvärr visar det sig att de även har spaltat upp herrkläderna längre fram; de får inte ha klänning utan bör bära kulört kavaj, blå kavaj, jacquette, smoking eller frack. osv. det är väldigt festligt och betryggande att man får allt så handfast och korrekt beskrivet för sig, då behöver man inte undra. men jag undrar i alla fall, när ger husmodern ut Etikett och god ton: SJÄLVFÖRVERKLIGANDE OCH SUND LIVSFÖRING?

ehh... typ: VEM SKALL JAG VARA OCH HUR SKALL JAG FÅ ALLT ATT GÅ IHOP? Få frågor äro i överlevnadshänseende så viktiga som denna: hur skall jag ta vara på mig själv i en kall, individualiserande, sifferkåt, kollektivföraktande värld? Och ingenting kanske ger oss mer självkänsla än just detta, att vi veta med oss, att vi vid varje tillfälle handla utifrån vårt inre flockdjur och reflekterande samtal. 
EN DAM OCH HENNES LIVSPUSSELBEHOV. Låt oss för tydlighetens skull dela in kvinnans (liksom mannens) behov i fem sorts frihetsgrader: 1) tillåtandet - att sluta döma sig själva för att de inte alltid lyckas ha flyt i tillvaron eller snarare endast har flyt under korta stunder i taget och att det är helt ok så; 2) undanflykten - att pausa från letandet efter flyt och göra något helt annat som verkligen inte gör nytta i tjusiga siffror eller prestationer sett utan mest ger dem en känsla av LIV i hjärtat exempelvis vända på stenar i skogen, leta efter vårtecken eller vara med i göteborgs indiekör el motsv;
3) samhörigheten - att aktivt ta kontakt med dem de tycker om och se till att hålla sig nära dem och vägra låtsas att de klarar sig på egen hand när de egentligen är som vilka hundar som helst dvs. naiva, kärleksfulla flockdjur; 4) ärligheten - att se sina tusen sidor som de är utan intresse av att döma, att ge utlopp för sin energi i sånger, danssteg och snusk, och att våga formulera visioner; samt 5) dödsföraktet - att kasta sig ut och våga stanna i olika typer av känslor, situationer, eventuella inre kriser, storhetsvansinnen och meningslösa äventyr.

och så sportdräkten. den är för att de skall ta sig till gymmet. kvinnan (liksom mannen) mår bäst när de har sprungit långt, lyft saker och svettats till hög musik. that's a fact. undrar vad som skulle hända om vi låtsades allt detta ovan ända tills det blev sanning. spela denna så länge, blunda och börja låtsas... electrelane: the greater times.