åkte spårvagn hem från andra långdagen. ville stänga ute aphuset runt omkring mig; satte på göteborgs indiekör på max i ipoden. hamnade i en annan värld. började i princip lipa där på vagnen kl 02 och bara "helvete jag ser ut som ett packat våp". ingen kunde veta att jag hade ett glas rött och en kall öl innanför västen, inget mer, och mest var full av kärlek och KÖR. jag smäller av, för den är min. (det luriga var att jag först råkade lyssna på en inspelning från något rep och bara "hallå, var det inte bättre än såhär" och sen kommer den ordentliga inspelningen...) det är inte första gången jag lipar till there is a light. även på ett rep, strax innan premiären av som när man cyklar till den man är kär i, fick jag tårar i ögonen och kunde knappt dirigera. de pojkarna har guld i struparna och kören är som en smetig double rainbow runt dem. och så basstämman, den alltså... det är den som sätter igång lipandet!
i det där aphuset, på spårvagnen, i min hemliga värld (fatta att ALLT får plats innanför mina tinningar, det är där det händer), lyssnade jag även på svefn-g-englar och RÖS. jag trodde att det blev en lite vissen inspelning men den är sjukt fin! exit music och machine gun gjorde sig mycket bra på högsta volym också. jag dog lite där på vagnen. dessutom hörde jag alla mina och även rickards SKITSNYGGA beats. och sedan tänkte jag:
idag skall vi spela in oceania - göteborgs indiekör sjunger havet. det är stort. GIK 4-ever osv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar