jag har haft två spindlar krypande över min hand idag, upp för min arm. på mitt ben, upp för magen och upp på axeln. på en ångestskala från 0 till 100 har jag legat på 105. och stegvis kommit ner till ca 25. det var kittligt, ganska skönt egentligen, när de gick på armen. jobbigt när de sprang fort över kroppen dock. detta är hur stort som helst; jag vet inte vart det kommer leda men det är hur stort som helst. oavsett hur fortsättningen blir vad gäller spindelrädsla. konstaterande: jag har mött faran och kommit ut levande på andra sidan. jag har dessutom faran med mig hem i form av de två spindlarna nertrottade i varsin sockerburk. här ska de bo i några dagar. jag tränar på att ha spindlar i mitt hem, utan att världen rasar ner över mig. det är äckligt och lite jobbigt, MEN det förtar inte dagens triumf. (allt har sin tid, som någons mamma brukar säga. osv.) jag försökte belöna mig själv efter exponeringen genom att få sitta uppe vid masthuggskyrkan med andreas, en kaffe och en mazarin. vi skulle titta på åskstormen som smhi utlovat. inte fan blev det storm! men vi tittade på tusen båtar som for fram och åter på älven. lisa kom sen också. mycket fin eftermiddag/kväll = belöning för utkämpad strid mot rädslan.
jag har förstått mycket nu, av var min fobi kommer ifrån. det är viktigt. man får se vad jag gör av den vetskapen. nu ska jag inte göra mer av någonting. jag ska äta halvfabrikat-middag och titta klart på sverige-finland-.matchen. sedan ska jag kolla på tell me you love me. sedan duscha. sedan läsa garp och hans värld. och sedan sova.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar