min mamma radar upp döda sorkar längs kanten på den så kallade gräsmattan. det är ingen gräsmatta; den är full av barr, kottar, mossa och annat som finns i skogen. den är full av stenar man vrickar fötterna på när man spelar badminton med sin syster om somrarna. vi kallar den gräsmattan. och där det så kallade gräset övergår i uppenbar skog, där radar min mamma upp livlösa sorkar allteftersom katterna dräper dem. de ligger i en prydlig rad och torkar i solen, eller upplöses i regn. det hela är mycket dumt. och hur jag älskar henne för att hon driver detta projekt, endast av den högst tvivelaktiga anledningen att om hon slänger ut dem i skogen så trampar vi ju på dem. det är dumt. jag älskar det.
och varför äter inte kattskräpen upp sina sorkar. de är lata. de är slarviga. av godtyckliga anledningar biter de nacken av de yrvakna sorkarna runt stugan i gryningen. de kastar dem helt sonika på farstubron. sedan bär min mamma bort dem till vad som börjar likna en gravplats. sorkkyrkogården. familjen dekorerar den med insamlat björnbajs. nå, det gör den inte, men min mamma och två katter har en sommarlovsritual som uteslutande hör till livet i skogen. den får inte störas. hemma i stan talar de överhuvudtaget inte till varandra. men kropparna efter hundra dräpta sorkar skall ligga här så att alla ser. kanske mest för att skogen ser. jag får äckel i magen men jag älskar den ordlösa idiotiskheten och tänker att sommaren vet vad den gör.
hon är lömsk, sommaren. här i gbg finns ett hemligt språk. de jobbar i hemtjänsten. de dricker hinkvis med kaffe och spanar på ambulansarbetare när tillfälle ges. de läser uttjänta nummer av svensk damtidning och talar om amerika. i amerika, där är alla vänliga, de säger "how are you, ha en bra dag", och de menar det. alla hotellrum är alltid fräscha och fina. de vet inte vad sverige är, men om man säger ABBA, Volvo och nobelfesten, då vet de. och de säger MÅRRAN. jag älskar gbgska ibland! greta, hon har hjälp på mårran, och sedan på middan och en tillsyn på kvällen. bara medicin på mårran och kvällen. inget på middan. de säger mårran och jag tänker, just det, jag vet... mårran. när klockan ringer kl 05:45, då är det mårran som andas mig i nacken. hon har iskall andedräkt, ger mig nackspärr. och hon väser i örat. du skall åka upp till guldheden och hålla darrande nästan-hundringar i handen. du skall nicka och le och säga, hallå gamle man hur är det idag, jaha, det är skit, ja jag förstår det. det ÄR skit ibland. nu gör vi gröt. sommarmårran. ditt lömska fanskap.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar