under 2005 och 2006 jobbade jag på café publik, det vill säga innan det renoverades och blev en bar. när jag jobbade där var det stans bästa kafé och ingenting annat; vi serverade kaffe, folköl på fat och grillade libabröd. vi hade trogna stammisar av kanske ett annat slag än publik har idag. vissa av dem går i och för sig dit fortfarande, men en bar är en bar. de tre viktigaste var Hubert med mustaschen*, dubbel espresso-mannen (Olle)** och tysta farbrorn.
Hubert och Olle hälsar fortfarande på mig med stora kramar och fina pratstunder när vi stöter på varandra ute. var det blivit av tysta farbrorn vet jag inte, och får nog aldrig veta. han var ett gammalt matematikgeni, tillika gammal haschrökare. han var lätt paranoid och skrek ibland rakt ut där han satt på bakgården, alltid i sällskap med en liten svart kaffe och ett ändlöst antal cigaretter. han sa aldrig någonting. när man såg den sletna gamla toppluvan utanför fönstret satte man igång en kaffe. han hasade in, betalade och gick ut och rökte med sin kopp. om vintern var det för kallt. då satt han tryckt närmast dörren för att kunna gå ut mellan varje kaffeklunk. han skrev alltid i ett litet anteckningsblock, med fjäderlätta, sneda bokstäver. matematiska formler sida upp och sida ner. han numrerade blocken på baksidan som låg uppvänd när han var borta; detta vet jag eftersom jag sneglade en gång när han var ute och rökte. 563. och någon vecka senare låg block 564 där. en gång mitt i varmaste sommaren kom han in, jag började med kaffet, och han väste med en röst som måste varit mårrans, "en islatte". fatta den chocken!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar