antilophjärta

efter fyra koppar kaffe är jag beredd att hoppa ut genom ett fönster ungefär. mina fingrar är långa och sladdriga som vore de tecknade av per åhlin och yrseln är värre än vanligt och det känns som om jag är full och mitt hjärta är hjärtat på en antilop som ser en tiger i ögonvrån och fattar att det är klippt. det var en mycket dålig idé att dricka fyra koppar kaffe. det är första september idag. jag fick storhetsvansinne. för himlen öppnar upp sig, släpper igenom luft och tid till oss. vi kan äntligen andas. våra brinnande hjärtan får plats nu och det är SKÖNT. horisonten är himlen. I'm flying, Jack...!
i helvete heller. efter den andra koppen kaffe var det om inte klippt så ändå dömt att förloras. men det fattar ju aldrig jag. hejdå.

jag är en skenande antilop. jag ser syner, som vore det dags att slå näven genom väggen. det är inte dags. det är en kabaré som spelar finsk polska medan tjocka män och rynkiga kvinnor i för mycket kosmetika skålar i blindo; de har redan druckit bort synen för kvällen. som alla andra kvällar. sen går de hem och misshandlar sina katter som heter JORMA. en gång var jag nästan på åland... nå, en näve genom väggen och jag är på banan igen. glassplitter och förruttnelse, tack! katter som heter jorma, dem ger jag inte mycket för egentligen. de kan dra åt helvete. september handlar om att dricka kaffe ute, med vantar på tassarna. och om att se någon i ögonen och ha renhåriga avsikter. eller så vill man slå omkull vederbörande, det är inte så noga. som en finsk tant jag har i hemtjänsten brukar svara när jag frågar vad vill du ha på smörgåsen, hur vill du ha sängen bäddad, vad är du sugen på till lunch, vilka kläder vill du ha på dig idag. det är int så noga. hennes förskräckliga katt som inte heter jorma men borde heta så, springer runt benen på en och är i vägen när man försöker skära tomat. jag vill slåss; tanten skrattar. det är int så noga.

jag svär för mycket. och jag förstår inte tjusningen med småbarn. jag kan inte flyga. men det begriper jag ju inte heller. tur; i så fall kunde man ju göra motsatsen direkt dvs. hoppa från angeredsbron. det gör inte jag. jag lyssnar på kite: learn to like it och fantiserar med maniskt engagemang. om någon annan vill fantisera, är ni välkomna att gå rakt in i höstsolen med mig. vi hör säsongens shuffle högt genom himlarna (fall for love). vi bär kaffekoppar mellan våra tassar och vi tror att allt kan hända. vi vill aldrig gå in.