"Från flydda tider: Nu ska jag berrätta om hur barna levde förritiden. Di var snälla mot sin mamma men några var elaka och inte så snälla precis. Di hade öxer av sten men lärde sej snart att suta med bösser."
barnafödandet i västra tunhem under 1800- och 1900-talet var en promiskuös historia. särskilt beträffande en viss august fred andreassons eskapader. mors farfar august löpte amok mellan tre fruntimmer under ungefär femtio års tid, satte sjutton barn till världen och gick med hedern i behåll ur alltsammans som en stolt familjefar. annat var det med fruntimren. august fred andreasson hittade en piga i ladugården exempelvis år 1869, vilken han gifte sig med. pigan, vid namn maja-greta olofsdotter, kunde allting om att tämja tjurar, kratta hö och mata småkalvar med varm mjölk ur flaska. hon kunde även föda barn; åt august fred andreasson framfödde hon sex stycken varav tre dog redan vid födseln eller mycket unga år. maja-greta själv dog i lungsot år 1882 för det var jävligt arma tider. august, han förspillde inte tiden utan gifte om sig året därpå med en johanna andersdotter som han fick nio barn med varav samtliga överlevde de där kritiska första åren. 1908 dog i stället johanna, av paralysis cordis, vilket ungefär kan översättas till "hjärtat är kraj". personligen misstänker jag att hon en mörk höstkväll gick över gården efter att ha stängt om korna och fick se huldran lura bakom brunnen. huldran pekade FUCK YOU och väste exempelvis detta, konichiwa, du skall icke äta kött, eller, johanna, akta dig för Urven. sedan vände hon den av skräck och indignation hickande johanna ryggen och då var där bara ett mörkt hål kvar. hjärtat är liksom kraj efter det. mors farfar august hade ett glapp mellan sina fruntimmer efter henne. han låg och vände sig under långa nätter mellan sina kuddar stoppade med gräs, för att försöka få minnet av den stackars förstenade johanna andersdotter att blekna. sagt och gjort - tre år senare gifte han om sig ännu en gång. året var då 1911. anna charlotta hämtade han helt sonika på fattiggården. man vet egentligen inte om hon arbetade där eller var omhändertagen men i den här historian var hon givetvis en utfattig, omhändertagen jänta, för det här är som ni märker en rätt förutsägbar intrig. de fattade tycke för varandra direkt och äntligen insåg mors farfar august fred andreasson att detta var fruntimret han väntat på i hela sitt slampiga men för den tiden kanske normala liv. det var så det strök men TEKNISKT sett hann august och anna charlotta gifta sig innan de hoppade i säng. nå, ut kom två barn varav ett senare kom att bli min fantastiska morfar. slut.
och allt detta vet jag idag, precis hundra år senare, tack vare min mors intresse för släktforskning. hon kallar det terapi. hon säger att när hon läser om alla livsöden och allt elände, då flyttar hon in i armodet och glömmer trivialiteter som exempelvis den yttre världen för en stund. jag vet inte. jag flyttar in i galenskapen, uppenbarligen. tillsammans med en kaffekopp och otis redding i högtalarna kan man en regnig måndageftermiddag sitta på ett fik och dra i sitt långa vita skägg och redogöra för/halvljuga om flydda tider. detta medan man väntar på STORMEN som enligt smhi skall dra in i natt. ovädret är över oss, och jag är full av skit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar