jag är perfekt... typ...

jag packar upp purjolök, folköl, fetaost och annat jag slentrianhandlat på ica olskroken. jag tänker, NU ska jag laga mat FÖRST. när jag har LAGAT mat får jag ÄTA mat och kolla ett, ETT, avsnitt av satc. sen skall jag STÄDA. SEN får jag blogga/facebooka/googla folk jag inte borde googla. och ändå, här sitter vi nu, min inre monolog och jag. fingrarna luktar purjolök som för att påminna mig om att jag inte har någon självdisciplin*. jag har ingen självdisciplin.
* jag råkade skriva själdisciplin först. har ingen sådan heller. perfekt nytt ord att använda: check.

igår när jag inte gick och lade mig efter en fruktansvärt stressig hemtjänstkväll, läste jag i det osynliga barnet och kom över historien om den siste draken i världen. mumintrollet hittar en sexbent drake stor som en tändsticksask, i grönt och guld. den är förbannad på alla utom snusmumriken, och min kärlek till tove jansson går inte att uttrycka ordentligt. jag måste citera så att ni förstår vad som är värt att leva för ifall ni glömt det, ursäkta:

På eftermiddagen kom Snorkfröken hem från sin visit hos Lilla Mys mormor och fick naturligtvis genast veta att Mumintrollet hade hittat en drake. Den satt på kaffebordet bredvid Snusmumriken och slickade sina tassar. Alla utom Snusmumriken hade blivit bitna av den och varje gång den blev arg brände den hål i nånting. /.../ [Mumintrollet] lät sin tass försiktigt krypa vidare över bordduken tills den rörde vid ett av de små förgyllda benen. Vips flög draken runt, väste och sprutade ut ett litet rökmoln.
- O, så sött! skrek Snorkfröken.
Draken makade sig närmare Snusmumriken och luktade på hans pipa. Där den hade suttit var det ett runt brunt hål i bordduken. 
- Jag undrar om den kan bränna hål i vaxduk också, sa Mumintrollets mamma.
- Utan vidare, förklarade Lilla My. Bara den har vuxit lite bränner den opp hela huset. Ni får se!
Hon grabbade tag i en kakbit och draken flög på henne som en gyllene liten furie och bet henne i tassen.
- Din fan! skrek Lilla My och daskade till draken med servetten.

ja ni fattar ju. man smäller av och dör. gaby and the guns: drake

mitt hem består av utspridda stickade koftor, noter till kören, gamla GP som aldrig hamnar i återvinningen för att jag skall läsa dem sen, blommor, hårnålar, ringar, LP-skivor, heels, gamla snorpapper, muminbilder, andra bilder samt påbörjade korsord. kaos och rymdskräp, det är temat för redbergslids paradisiska enrummare. i höstsolens sneda strålar glittrar allt damm som jag tror att jag städar opp men uppenbarligen inte kommer ihåg. om allt var en film skulle det hela vara ganska estetiskt. eftersom jag låtsas att allt är en film kunde jag fota eländet och lägga upp här intill. DOCK är min kära android inne på rehab för kamerafel. hä blint nå som vi säger i dalarna. synd, ni var ju så sjukt intresserade av mitt stökiga hem. nu får ni tyvärr nöja er med underbara claras välpolerade dockskåpshem! jag har också pelargoner. OBS bild kommer snart!!!!!!! jag lovar!!! osv.

nå, idag ska jag "träna". indoor walking är träningsformen som ser snygg ut på långt håll och får mig att se ut som en blytung, högblank flodhäst på nära håll. jag harvar på uppe i den där helvetesmaskinen, livrädd för att trilla av, kan INTE "hålla tempot" trots den checka ledarens gallskrik över workoutmusikens umpa umpa, och jag svettas. jag svettas såna kopiösa mängder att alla kläder är genomskinliga när jag vinglar ut ur rummet. mitt ansikte är inte genomskinligt - det är klarrött och kokar sönder inifrån. förra gången dunkade jag knäet i maskinen och hade blåmärken i en vecka efteråt. jag mår bra av att träna, därför släpar jag mig in på gymmet. jag mår däremot inte bra MEDAN jag tränar och jag hatar alla som tycker om träning. yoga en av oerhört få träningsformer som är roliga under tiden man utför dem. trodde jag. förra veckan drog jag med mig stackars linnea på friskis och svettis eländiga hippieyoga. en viskande brud med anna anka-dialekt (från BJUV) i vita jazzbyxor som ville att jag skulle känna mina andetag, må bra och ta det lugnt. fuck her för jag vill svettas när jag yogar. jag vill inte stå i krigare B (min favoritposition i yoga) och lyssna på nåt jävla plinkplonk och hennes hesa skorranden. jag saknar christel O! när nästan en och en halv timmes gnäll och gull var över, då satte hon på nån slags smetsmörja som lät som en blandning av enya och my heart will go on. då skulle vi TA DET LUGNT OCH SLAPPNA AV. jag älskar savasana/död mans ställning, den är nödvändig för att komma ner på jorden efter ett långt och maffigt yogapass. men när jag haft fruktstund i en och en halv timme och sen fick lyssna på det där, då slappnade jag inte av det är ett som är sant. jag låg och blinkade, svor tyst för mig själv och kliade mig i skrevet ungefär. efter en otroligt lång kvart skar några gälla elektroniska "klockor" genom märg och ben, DÅ VAR DET DAGS ATT LÅNGSAMT VAKNA TILL LIV IGEN. eeh. när vi satt oss upp, då sa Bjuv såhär: nu kan du bara ta några djupa andetag, känna in kroppen och dig själv. känn efter var du är. känn efter var ditt humör är. osv osv. och jag tänkte, "jag är förbannad". jag har liksom tecknat ett års autogiro på friskis... så nu gäller det att leta upp nåt pass där som någon annan har, och som inte får mig att vilja hoppa ut genom ett fönster. tips någon?

jag är ett gammalt skräp och det känns som om det mesta är halvdant och dammigt. men, så är det att vara människa, antar jag. hoppas jag. jag får inte saker att gå ihop. jag vet inte vem jag är. jag är missunnsam och jag är lättprovocerad. listan är lång och sammantaget får jag bestämma mig för att det gör mig till en alldeles perfekt hopplös idiot. annars vet jag inte! anyway... NU skall jag laga mat, och försöka att inte döma mig själv för att jag glömde tiden och tänkte på annat för länge FAST jag hade bestämt att jag skulle ta hand om mig själv. osv. ta hand om sig själv... det är ett relativt begrepp.