jävla dagbok, det här förbannade skitåret är snart slut. jag vet inte om jag är tacksam eller förtvivlad. jag är en enkel man, längst innerst inne är jag det. ingen bruksanvisning behöves. endast grundläggande kunskaper om djur. typ hundar. inte ens katter; så sofistikerad är jag inte. och de senaste tolv månaderna har inneburit
- undantagstillstånd/skenavrättning 50%
- ensamhetsångest/socialfobiska tendenser 15%
- kreativitet* 15%
- fysiska besvär, sveda och värk osv 15%
- himmelsk välsignelse 5%
jag tar den himmelska välsignelsen under armen och går. tack hej. och så kreativiteten. den är bra. fever ray: dry and dusty. och apropå kreativitet då! som jag hade förstått det skulle vi återuppstå ur askan medan spotlights spelade över våra hjässor och lade ögonen i svart skugga. alla verkar inte fatta detta och det har bidragit till den sk utbrändheten, o ja det har det gjort. jag är arg, trött och vilsen.
* = är lika med kören i våras när vi gjorde oceania, samt det faktum att jag börjat skriva. äntligen.
jag skickar mina nära och kära utomlands den här julen, uppenbarligen. pappa far till kamerun, emma till luxor egypt, kim, janna, erik och johan till N.Y., resten sitter väl hemma och bränner glöggen på spisen. brorsan skolkar uppe i umeå. listan kan göras lång, kvar återstår en liten fraktion silfverberg/helsings som bakar pepparkakor, skrålar julsånger och slåss i snön som man i och för sig inte ens vågar hoppas på att den kommer men ändå. jag tänker klappa katterna så mycket jag kan och ligga i syrrans och mammas soffor med en arm över ögonen och inte göra något alls. har vi tur blir det fint! i ett paket önskar jag mig, en parfym (paul smith: rose), en kaffebryggare samt en svart kånken att bära livet i när jag far mellan redbergslid, majorna, kören och skolan. och en ny dator. och tusen LP-skivor. och en SEMESTER. jag har inte längtat såhär efter att resa, någonsin, tror jag... nej aldrig förut. jag vill ligga och dregla på stranden i värmerysningar av solstrålar över mina vita armar. jag vill trava runt i gamla vackra städer och fota allt jag hittar samt köpa kontinental glass och för starkt kaffe. vi skickar vykort hem och skriver, vi har det så otroligt bra här, hälsa alla. XO.
okej snälla dagbok, allt är en karta som jag ser men inte kan få mig till att tyda. skattkarta full av ledtrådar och jag förstår givetvis inte ett skit. men i mitt liv som film tonar sången upp, ada: maps och jag fylls av färg. de menar och har alltid menat att de älskar mig och äntligen faller allt på plats. nonsens, apkonster och ungefär straffbar idioti. jag är en åsna. ni kan få mig upp i ringen för kärleken, vilken tid som helst på dagen, sådan är naturlagen i mig. fakta om hundar: lämna oss inte, mata oss ofta, gör plats i sängen, spring med oss ute så att pälsen flaxar, ligg still med oss i timmar, ljug inte för oss, bli glad när vi kommer klafsande, klappa oss extremt ofta, straffa oss inte för saker vi inte förstår att vi gjort fel, ha tålamod med oss, var konsekvent med oss, kräv inte orimliga saker av oss, förstärk vårt positiva beteende i stället för att skälla när vi gör bort oss, dalta inte med oss, gör oss bara trygga. där har ni det. rocket science... beach house: take care, och nu märker ni, det börjar formas till jordens vackraste spellista. här är hela. världen i en glaskula och frågan är om inte allt blir bättre ju dummare jag blir. ju mindre jag säger, desto mer luft får jag att andas. kanske. TYP så i alla fall. en härlig känsla. (jag tänker att nummer ett, det är att godtyckligt, njutningsmaximerande och boostande krafsa fram pärlorna från det här mycket långa fast ändå hiskeligt korta året, ta dem med mig in i ett annat liv och avsluta det föregående. nummer två vet jag inget om än.) en annan härlig känsla är att sitta uppe mitt i natten och titta på teve, svenska långfilmer man aldrig sett men borde se. ingen annan är vaken, bara vi, teven flimrar. på det bra sättet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar