(sätt på explosions in the sky: your hand in mine innan läsning inleds.) något år skall jag fira jul i min stuga. det skall vara tjockt med snö, fåglar på kärven som jag visserligen inte har någon men det skulle lösa sig gissar jag, stjärnor på mörka himlen, klar is på sjön. ni fattar. jag har för mycket att göra i år för att bygga magiska julkort men det mamma fick förra julen får duga som illustration här. det är ju inte min stuga, utan hennes, nästa kort jag gör blir på min egen, och på fantasin om JULEN. där har vi knyckt oss en gran, dekorerat den med snäckor och svenska flaggor, helst också smugit in hammaren och skäran som boman gör varje år i deras blåskimrande kungsgran... vi har levande gammaldags ljus i granen, och en halmstjärna i toppen.
då har jag en mjuk och ullig kattunge med mig, den heter sockret och är svartvit. den följer efter mig vart jag än går och ligger hos mig på julaftons morgon inne i sovrummet. jag kokar gröten själv eftersom jag är något av en världsmästare på risgrynsgröt (typiskt marriage material stuff, jag VET!), jag och sockret är oppe först av alla fast vi har dragit oss en lång stund på sängen. vi tänder ljus i äpplena av trä som skall stå på bordet, vi lyssnar på carols i den gamla radioapparaten och låter FAMILJEN vakna en i taget. det glittrar av snö utanför och mörkret ligger ännu mjukt omkring oss. jag har en livlig fantasi, alldeles för livlig för någons bästa. skit i det! nu är det julaftons morgon i min stuga och jag bestämmer. mamma har byggt en snölykta kvällen innan när vi klädde granen för hon fick spel på flaggorna som trasslade sig, gick ut och rökte och knådade ihop en lykta. den smyger jag ut och tänder nu exempelvis. allt är färdigt och alla får vakna. jag önskar att pappa var med också. i min godtyckliga lilla fantasi får man träffa honom PRICK på julafton, ha! det är oviktigt på vilket sätt eller när eller hur resten skulle pusslas ihop men det är jag som leker och det är jag som bestämmer. då får alla träffa alla jämt.
i mitt fönster inne i sovrummet, på byrån från sekelskiftet, där står en glaskula med fusksnö i sig. jag kan vända den och hålla upp den mot adventsljusstakens sken så att det ser alldeles levande ut när snön faller över två typer som sover sked långt där inne i glaskulan. de drömmer om inte vet jag, typ kattungar, bahamas, om att hitta den perfekta stringhyllan för ungefär 20 spänn, om musik som lyfter himlen och om att få oceaner av tid till att läsa högt ur tove jansson-novellen GRANEN som handlar om den första julen i dalen då alla är rädda och inte fattar någonting. oceaner av tid är ungefär en minut när jag håller glaskulan framför mig, allt står still utom snön som sakta dalar över oss. oceaner av tid är när alla trängs i gröna soffan för att se på karl bertil jonsson på teven som är extremt liten och egentligen knappt finns överhuvudtaget. vi äter hemmagjort chokladgodis (det som är kvar efter att syrran smällt i sig så mycket hon hann innan jag gömde det), frasiga pepparkakor från mormors recept och vi skalar mandariner. sockret ligger i magnus knä, flyttar sig inte en meter. syrran och jag går sedan ut för att slåss i snön, vi klarar inte av att sitta still för länge. vi bygger ett fetto av snö och skrattar helt politiskt inkorrekt. sedan går jag in och äter upp allt marsipangodis som ingen annan vill ha och som tog fem timmar att pilla fram till mymlor, gafsor, troll, mumrikar och mårror. en homsa sparar jag åt d. såhär kommer det inte att vara i jul men delar av det kommer att vara sant. samtidigt fortsätter jag drömma om den så kallade framtiden. jul i gva. den kommer till oss om vi vill det (vi skall bara exempelvis isolera mammas stuga och företa oss andra fnösktorra aktiviteter innan det är realiserbart men det skiter väl jag i, hallå eller).
ikväll tänker jag dirigera kör som alla andra söndagar. basarna har fikat. de kommer att baka pepparkakor utskurna till varje körmedlem i silhuett, dekorerade med kristyr, silverkulor samt nonstop. de kommer att bygga ett pepparkakshus till indiekören att bo i, och de kommer dra in en liten liten ljusslinga så att det skiner inifrån. istappar av kristyr, bomull runt om, guld- och silverdekorationer över hela taket. jag får östra flygeln med stora fönstret, haha. det är det som är så bra med hittepå. man får bestämma allt själv. vi tänder två ljus i vår fåniga ljusstake och sjunger julsånger på uppsjungningen. det är fantastiskt att vara med i en sekt. alla borde testa det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar