gloet

bottenlöst per definition, eller snarare så att man aldrig kommer få veta om det finns någon djupaste punkt. man får aldrig veta; oavsett vad kan man bara föreställa sig. det gör pappan också, han föreställer sig att gloet bär på hemligheter om havet som han desperat försöker avkoda. han far runt i båten och lodar. det finns en mekanik bakom naturkrafterna i havet. någonstans måste han hitta botten. eller ännu värre, tänk om gloet är ett hål rakt ner i havets djupaste sugande virvlar och det bara är oändligt stort och mörkt och omöjligt att förstå. aldrig har man känt igen sig så mycket. ända sedan jag var ungefär sjutton år har jag använt mig av uttrycket mitt näst djupaste vansinne för att det säger allt om det aktuella sinnestillståndet men lämnar botten öppen för eventuella psykoser, panikyttringar eller svartnande för ögon. nå, gloet bär vi med oss. vissa bär det närmare hjärtat än andra... syrran fattar, vi utövar hobbypsykologi och systerskap blandat med en svart humor full av självinsikter och ironi. gloet är mindre mörkt när vi pratar, och framför allt inte läskigt. det ÄR en typisk liten mänsklighet som slår till när man känner att saker står på spel. obs känner, de står oftast eller egentligen typ aldrig på spel. det är rätt okej ändå. man bloggar, låter saker sjunka till ro och kokar kamomillte. egentligen borde man dricka julmust men man har svårt att släpa sig ner till affären... och varför har ingen bakat lussebullar till mig? var är mormors pepparkakor? jag försöker bygga julstämning. jag har en fridsam ensam lördagkväll; det stormregnar och stormar över gbg som vanligt och alla gör sitt bästa för att glömma skiten.

(i alla fall, den rafflande upplösningen på diskhistorian kommer här: "det ser precis ut som innan, men nu är allt upp och ner!" emma sa det. hon hade rätt. vi skypade länge idag igen, fint! vi gör som vi brukar vilket till exempel innebär att vi spelar yatzy. hon slår och skriver hemma hos sig, jag hos mig. man ser ju allt med den i och för sig usla men ändå fungerande webbkameran. jag fick 271 poäng mot hennes blygsamma 224...)

jag låter svarta gloet vara. allt är okej. och jag tejpar upp julbonader från 1960-talet, eldar ljus inuti min sliskiga julgran av vitt porslin, lyssnar på julmusik, kokar ris till adventsgröten i morgon och placerar änglar i fönster bakom nyinköpta ljusstaken. jag vet inte om det är andra advent i morgon, det märks inte så bra. men man får göra vad man kan. jag ska fan gå ner och köpa julmust. katterna skulle ju d och jag baka. typiskt sånt som inte blir av. vi har mycket att göra! vi skall spela mah jong också, det har vi inte gjort... bli bättre på schack... se klart resan till melonia... herregud. varför får vi aldrig bara semester?