dj på gymmet och delfiner i solnedgången

hade ett ögonblick av älska mig själv tidigare idag. för jag är en sån nörd. måste hålla takten 100% när jag tränar indoor, och måste trampa med höger fot på ettan. jag har märkt att Lena A som har fredagspasset i majorna har klippt lite i en av låtarna och då är det så himla jobbigt för plötsligt trampar jag inte med höger på ettan längre utan med vänster. detta upplever jag mycket frustrerande och jag måste trampa jättefort jättelänge för att komma in i rätt flyt igen. MEN idag var jag förutseende. precis innan, eller samtidigt, som låten blev klippt i lite omärkligt sådär, trampade jag kontrollerat och snabbt några varv och landade precis rätt med höger fot på första slaget när cresendot i låten kom, det var ju därför hon hade klippt - så man skulle komma dit nån gång. jag blev så till mig att jag rös, på riktigt, när det hände. sedan fnittrade jag åt mig själv där längst bak i salen och undrade om det är någon mer än jag som överhuvudtaget märker detta under fredagspassen. jag tyckte mycket om mig själv i den fåniga stunden. när jag tränar vill jag gå på klubb. inga konstigheter.

min vision är att starta en dj-funktion på gymmet. jag skulle stå där i 80's träningsutstyrsel aka urblekt träningsjacka och korta shorts alternativt cykelbyxor, heels, hår i stor knut, eller helst kort och lockigt då, stora örhängen, lösögonfransar, och vända plattor medan folk kutar på de där maskinerna, alternativt cyklar spinning. yra, peppade, arga, lyckliga och fullständigt obekymrade om att de TRÄNAR. jag skulle självfallet ha en vindmaskin framför mig så att jag slapp känna av den svettiga stämningen i salen. jag skulle spela DEN HÄR låten bland annat - jean michel jarre: equinoxe pt. V. och bakom mig skulle jag ha en backdrop som såg ut SÅHÄR: