meningen med livet del III: ögonblicksbilder, eller, en mycket lång lista över eventuellt oviktiga saker jag minns från mitt ur ett existentiellt perspektiv oviktiga men ändå uppenbart existerande liv

jaha hej, sätt på det här och sedan följer listan över trivialiteter jag minns: jónsi & alex: stokkseyri

• en turkos klänning med prickar som jag klippte sönder trots att jag älskade den. eller det var på något sätt FÖR att jag älskade den. jag ångrade mig fort.
• en gång när jag blev skjutsad på pappas pakethållare och inte orkade hålla ut fötterna längre. i sista nerförsbacken innan vi var hemma fastnade jag i cykelhjulet med högerfoten som fläktes upp på hela insidan. fick ligga med gasbinda runt foten på mammas och pappas säng. fick linka ut i köket för lunch. det var blodpudding. sjukt värdelös dag.
• en gång när det var påsk i gva, vi byggde djur i snö ute på isen. lejon, sälar... detta kan vara mitt första minne för jag var jätteliten när detta hände, inte mer än tre, enligt bildbevis. men jag minns det mycket tydligt.
• en gång när jag sov över hos min bästis stephanie i täby. vi sov i hennes våningssäng, överst båda två. jag minns att jag låg tryckt intill väggen och frös för hon hade tagit allt täcke. dålig natt.
• jag minns alla gånger när syrran och jag byggde bon av mossa, stenar, bark, grenar och blommor åt våra leksaksbjörnar. detta också uppe i gva. inga jävla teletubbies där inte.
• jag ville sätta upp mina gamla urvuxna kläder på väggen. mamma sa nej. jag fattade inte varför.
• vi lekte med stora, använda gamla sladdvindor. vi trädde långa långa trådar av varp genom hålen och byggde nätbon, hängbroar och klätterställningar åt små plastdjur och gosor. 
• jag samlade på grodyngel med min kompis johanna. de växte bra i ett litet terrarium av plast. en hette pekka. en annan kan ha hetat kurt. vi läste på om grodor och lärde oss att grodor åt spindlar. vi fångade långben-spindlar och släppte ner till våra grodbäbisar. tyvärr började spindlarna jaga dem och till slut satt de skräckslagna uppe i hörnen. vi blev arga och straffade spindlarna genom att rycka benen av dem. vad min spindelfobi anbelangar kan den alltså inte ha brutit ut vid denna tidpunkt i livet. jag tror att den kom strax efter mammas och pappas skilsmässa.
• jag var väl arg och kallade syrran och brorsan för kisskorvar. jenny sa TACK DETSAMMA. johan sa DETSAMMA. jag tyckte att johan var ohyfsad och inte hade folkvett.
• en stor sten som vi inte fick klättra på för att vi då kunde trilla ner och vricka fötterna men som vi ändå klättrade på. min kusin lotta föll ner och vrickade fötterna. det var ingen sten egentligen, det var kullen på jordkällaren på tomten utanför mormors hus, aka skolan i gva som numera är min sommarstuga.
• sitta i hammocken utanför mormors hus och äta guldpuck tillsammans med mormor efter en sväng till affären.
• ulla med vita håret i affären, och lukten i affären.
• mamma läste ur grottbjörnens folk för mig och jenny när vi var på tok för unga för den typen av litteratur. smidigt nog hoppade mamma över snuskpartierna. osmidigt nog gjorde det oss hutlöst intresserade av just dessa delar. som en logisk konsekvens lärde vi oss att läsa avancerade texter jävligt fort. en gång i fyran när vi skulle redovisa valfri bok insåg jag på morgonen att jag hade glömt att göra uppgiften. då improviserade jag fram en bokredovisning av grottbjörnens folk, för den kunde jag ändå typ utantill. [peacetecken] vi blev även naturnördar på köpet.

ok hejdå. här är en annan sak jag minns. hur övädret kom över sjön i gva för två somrar sedan: