hemma i skogen

besvikelser, ett spännande tema. ingenting får dem egentligen att sluta skölja över mig.

medan de sjunker in under skinnet står jag ute i regnet, i stövlar och helly hansen, och ser på när mamma planterar en rabarberplanta i trädgården. termometern visar på ungefär 13 grader. sådan är sommaren och även sommaren inuti mig. den exploderar om kvällarna, i solnedgång och ensamhet över sjön, med tusen toner som passar. de stiger upp i skyarna och cirkulerar runt mitt arma huvud och värker genom min kropp. jag önskar mig en rådjursfamilj på gårdstunet om morgonen, i hemlig morgondimma, bara för mig. eller en tam ekorre som kommer och sitter på trappen medan jag dricker morgonkaffet. jag önskar mig sparvhöksfamiljen tillbaka; de satt i tallen över grannens vedbod och jagade möss runt omkring skolan. och de tystnade på ett mycket ödesdigert sätt minuterna innan oväder drog in över ängarna och gårdarna.

jag kan tyvärr meddela att jag blivit dum i huvudet. och är det något jag är trött på så är det att vara dum i huvudet. men jag räknar dagar, tid och ensamhet. och rådjur. jag lyssnar på kate bush och blir tom i hjärtat. det är tunt på rådjursfronen, och den enda ekorre jag känner är den som min morbror fotade för hundratals år sedan och ramade in. den sitter och äter en kotte i fönstret ovanför diskbänken.

och samtidigt, på andra sidan djävulskapen; hur underbart det är att sitta i min gamla skola och HA den. vara här.

jag går runt och petar i min stuga, pillar och fixar. jag leker. jag bakar inga cupcakes med violett glasyr och silverkulor men jag dricker folköl och äter ostbågar. det är jag bra på! jag kryper upp i den ena av fåtöljerna jag fick av syrran och magnus i inflyttningspresent, lägger upp benen i den andra som jag vänt mitt emot, och kollar fotbolls-EM för mig själv. då känns det att den här stugan är min. det är den nu inte; jag hyr. men den är min och jag bor här jag och jag behöver inte sitta som folk. man kan se mig i tilt-shift om man vill, jag hasar runt i tights och luvtröja och glasögon. jag hänger tvätt ute på gården. jag promenerar till sjön och ”badplatsen” som ju egentligen inte alls ligger där utan vid tjärnen på andra sidan bron men den har de för längesedan avrustat och låtit förfalla. nå, i alla fall. sjön. och skogen. och ängarna. och de vresiga invånarna i byn som kikar på varandra genom glest vävda köksgardiner i rutiga och blommiga mönster. de har kaffet på värmning och undrar vad det är för jävla stockholmare som fräser runt på fyrhjulingar och har en låg dalahästklump utanför sitt förskräckliga legohus på sin förskräckliga grusgång. ok det är jag som gör det. jag vevar ner hissgardinen över diskbänken för att slippa se eländet. 

mina gardiner är mönstrade i kaprifol.