tårtan, dansen och förgängligheten

LÖRDAG
12:52 michel delpech: pour un flirt

borstar tänderna och lyssnar på michel delpech. har haft sovmorgon efter första veckan på jobbet som personal- och ekonomiadministratör på Göteborgs Konsthall. skypade med emma medan jag sänkte två koppar morgonkaffe och tre mackor. plan för dagen: klä på mig, fara in till stan och leta efter billiga kalasgrejer, svänga in på olskrokens frukthall och kolla efter billig frukt. sedan baka kolaglaserad chokladtårta som födelsedagspresent till körisar som fyllt år under våren. de kommer hit på förfest ikväll och efter det skall vi dra till Loftet på thobis och oskars inflyttningsfest.

13:29 sandra: around my heart
har fortfarande inte kommit iväg. snattrat med morsan i telefon. NU skall jag borsta tand.

16:09 blandband I: eriksson
införskaffat tårtstuff, lite kläder från monki-rea samt lunch. såg en man (och uppenbarligen pappa) med gylfen nere. han och hans stackars dotter skulle åka spårvagn. jag ville dö. såg även en svensexa där en man med glittrig, grön peruk sprang runt och sjöng för tjejer när han låg på knä och spelade på en plastgitarr. välkomna till olskroken!

17:15 pallers: humdrum

tårtbaket börjar. förresten undrar jag över hur länge det skall vara kallt och blåsigt här. det blir ingen sommar, är det så? halvstorm varje dag och känslan av att man vill ha vantar. det är fan inte ok. och jag är ändå ingen sådär sommarälskande typ. men man vill väl ha varmt omkring sig. jag längtar efter solrysningar; när man ligger på klipporna och stenen är så varm att man ryser i kroppen. då känns det alltid som att tiden står stilla.

gamla receptboken jag fick av abbe julen 2004. haha. vi skulle vara tillsammans för alltid han och jag... nå, det skulle vi nu inte. men boken är kvar, och trots att jag många gånger tänkt bygga en ny har det aldrig blivit av. 2004 var förutom året då jag fick en svart receptbok i julklapp även året då jag tog körkort. och for till uganda. och hade nattlig vakenhet/ångest och inte kunde sova ensam. det var också sista hösten i gymnasiet och vi hade så mycket att göra att vi gick på knä. janna och jag mötte en av våra lärare i trappen sådär i förbifarten, hon frågade hur vi hade det, vi led och beskrev vår mentala och fysiska utmattning, hon log över axeln: "...ja men vad trevligt...!" och rasslade vidare upp för trappen. kanske var det då SNIPÖGAT föddes, som fenomen. den smala ögonspringan genom vilken vi betraktar tillvarons typiskhet, ironi och djävulskap. ofta i kombination med höjda ögonbryn.

18:20 gaby and the guns: drake

tårtan tar form! nybakad sockerkaksbotten. hann precis duscha och fixa i ordning mig medan den var i ugnen. och OBS jag spexar denna gång. lägger passionsfrukt för att gosa till bottnarna och förhindra att de känns torra. asså... kombinationen syrlig passionsfrukt, sliskig mandelsmet, chokladgrädde, kolaglasyr och valnötter... inte ett öga är torrt.

här någonstans drabbas jag av den vanliga undrar-om-det-verkligen-blir-en-bra-kväll-stressen och -depressionen. vilket är störtlöjligt, men det händer mig jävligt ofta. särskilt när jag själv skall hålla i festligheterna. jag är en barnunge. och minns alla gånger och särskilt EN gång när vi skulle ha fest hemma hos janna uppe i leksand och jag satt på köksbänken och dinglade med benen och småpanikade över att ingen skulle komma. hon bara, "ge dig". så var det med det. och jag är en idiot.

jag knäpper upp en iskall folköl för säkerhets skull. det är väldigt trivsamt att stå och göra tårta!



20:35 the four tops: loco in acapulco

et voilà! le tårta och malins otäcka hand som tänder ljusen. kören fyller ca 190 år eller nåt, det är inte viktigt, det viktiga är att folk är äldre och att vi tar en tårta på det.

SÖNDAG
13:42 the stone roses: elephant stone
(epilogen skrivs dagen efter.) vi sjöng och hurrade för varandra och skvallrade om kärleksintriger som utspelats/utspelar sig under den här långa, underbara våren med kören. maja kröp in i min nyinköpta tröja och vägrade komma ut. bra betyg till tröjan. vi slog in paket också; ett med vegankorv och ett med en dubbelvinyl av donna summer. man måste ge presenter när man går på inlyttningsfest. efter en mycket trevlig stund på redbergslid drog vi oss så mot loftet.

där hade thobias och oskar gjort så himla fint! skurat dansgolvet med skurmaskin och lagt ut mattor, så vi dansade barfota hela natten. jag vill också bo på loftet! eller det vill jag inte, men det var så fint och mysigt överallt att jag ändå ville.

vi dansade som apor i många timmar och jag har träningsvärk idag efter allt hoppande och vevande. en underbar kväll allt som allt, och min lilla noja var som vanligt helt onödig. jag är en idiot men det gör inget. det var övervägande sopraner igår förresten! himla trevligt att spendera kvalitativ tid med sopraneliten ur indiekören. väldigt sorgligt att flera ur kören försvinner till hösten i och för sig... inte bara sopraner alltså. däremot raggade vi upp en ev. blivande tenor vid namn olle! och vi som redan har en helt fantastisk tenor-olle i kören. snart är de två! kanske. beror på hur SÅNGTESTET går, hö hö.

älskar att hänga på loftet. det är körens fritidsgård, alldeles uppenbart. alla känner sig hemma och lugna och glada och opretentiösa och snälla och dansanta. vissa var urtrista och slängde sig med båtar ut till öar men resterande pack hoppade runt till kl 04. säkert ännu längre, men då gick jag i alla fall. sprang hela vägen från loftet, i heels, för att hinna med sista sexan från gamlestadstorget. såg nog ännu mer ut som en idiot där i gryningen. MEN det gör ingenting heller för andreas sa åt mig igår att jag såg ut som karin dreijer. OMG ok hejdå [peacetecken].

idag är en melankolisk söndag. sitter i sängen och lyssnar på my morning jacket: hopefully och längtar efter folk och saker. alltså scenerier. alltså tidlösa, ändlösa ögonblick. alltså känslan av liv.

varför mår man såhär när man precis haft det så bra? förgängligheten. den gör ont. och det handlar inte om skunkdagbok nu. jag kan skriva att förgängligheten gör ont eftersom jag vet ett antal specifika personer som kommer att läsa detta och förstå vad jag pratar om. så jag tänkte bara meddela er att jag också tycker att den gör jävligt ont. nästa: två dagars jobbvecka inkl. APT på clarion hotel post. nästnästa: sommaren i stugan (a.k.a. en och en halv vecka inkl. midsommar med familj samt kollo med kör). och till er som förstår, lyssna på joan baez: diamonds and rust. gå sedan upp och städa huset efter tårtförfest. nä vänta det var bara jag. ses snart, hörs innan.