resans idé

vi far iväg. vi sätter oss i en bil. en lånad bil, ingen av oss HAR en bil för fan, men vi lånar en. vi sätter oss där, jag backar ut från tomtebacksgatan, vi har väskor och korgar med oss och de är fulla av mat, rödvin, musik, kuddar, lakan, korsord.

sommaren går i sina djupaste färger, augustis mörka nätter som föregås av sprakande solnedgångar. medan bergen och skogarna fortfarande står i neon, då seglar en väldig fullmåne upp på himlen, den går i mörkrosa och blekt gult, den är hur stor och varm som helst. vi kör i mörkret, arcade fire: headlights look like diamonds, våra liv passerar i revy på ett mycket filmiskt sätt när vi blixtrar genom skogarna. tallar står som mörka pelare runt oss, de bildar svarta ridåer kring vår färd som företas i absolut respekt för resans idé. jag kan den. jag har läst på. till exempel håller vi mun en bra stund efter att vi krånglat oss ut ur stan och bara har vägen framför oss. vi skruvar upp musiken och låter kvällen sänka sig runt oss, var och en får ifred sjunka in i resans pulserande och samtidigt lite ödsliga sinnesstämning. ord får inte komma för snabbt, det är mycket viktigt, det är resans idé som bestämmer våra samtal.

och det där med att pausa under stjärnklar himmel, i fullständig tystnad, vid vattnet självklart. man stannar alltid bilen vid ett vatten när man tar av från stora vägen. bara muller från någon enslig långtradare lastad med timmer bakom oss någonstans. jag som kör får dricka COCA-COLA för att inte bli sömnig. men bredvid mig, i tjocktröja och med sätet lite bakåtfällt, svarar långsammare och dummare, och till slut, jag hör de mjuka, långa andetagen. pratar i sömnen dessutom, som en annan idiot. jag blir givetvis hög på livet i detta ögonblick. för att hålla mig själv sällskap slår jag på radion och lyssnar på slutet av något gammalt sommarprat. det är en åsna, som liksom alla andra avslutar med what a wonderful world. då fnyser jag, ordentligt, markerar i mörkret. jag trycker in det gamla kassettbandet med kåldolmar och kalsipper. jag tänker, vi behöver aldrig komma fram om det skall vara såhär underbart. nå, i verkligheten sitter jag i soffan med nymålade naglar och ser på friidrott. men det VORE fint... resans idé är något av det vackraste man kan fantisera om. jag gör också så.