workin' 95

jaha så var då ännu en sk släktmiddag med silfverbergska menageriet avklarad, i den blygsamma formen av att farmor fyller 95 bast på tisdag vilket nu firades medelst familjejippo samt från toscana influgen kock tillika familjevän. från toscana hade också medtagits massor av himmelsk mat och även present till farmor vilket var en turkos SCARF, av märket GUCCI (som pappa med flit alltid uttalar gucki, för att demonstrera sitt vilda förakt mot modehysteri, märkesaccessoarer och överklass-TRAMS). utöver den stora konverserande massan bestod kalaset även av ett gäng springande barn som alla utom två har namn som börjar på - O! ett av dem fick tag i farmors knapp till trygghetslarmet och plötsligt fann jag mig själv riva runt efter själva larmet som stod och ringde till jouren någonstans i hallen.
alltså... ögonblicksbild:

• farmor öppnar paket i slow motion mitt i hallen/vardagsrummet där alla står och går med sina glas fyllda med spumante
• ca 15 vuxna i blanka kläder som pratar i mun på varandra med lidingö-i:n
• italienskt kockmarathon i köket där ingen hittar något eftersom det är hemtjänsten som byggt ordningen och där kocken pratar italienska/franska/engelska/arabiska
• ca 6 vilda kids som rusar runt och drar i farmors presentpapper, ylar och frenetiskt kastar med en röd ballong från 3
• och så jag, hukandes i hallen, "hallå... ja hej hej, det här är ett barnbarn, vi har alltså kalas här... KALAS... nej allt är bara bra! nej nej. det var nåt barnbarnsbarn som råkade trycka på knappen. oj nu trycker han igen, var fan ÄR larmhelvetet...? hehe, nä ingen fara. tack för hjälpen hejdå"
• och sen vid bordet då... när allt är som mest kaotiskt bland barnskrik, middagskonversationer och puttrande familjefejder, då sätter kusin maria på klassisk musik på onaturligt hög volym... jag minns att jag tänkte, mitt liv är en charlie chaplin-film.

osv osv osv. fräschare 95-åring får man dock leta efter. farmor gillar absolut inte att jag bor i göteborg. hon väntar otåligt på att jag skall flytta till stockholm där hon tycker att jag hör hemma. hon väntar också otåligt på att göteborg skall komma till stockholm i form av indiekör. hon vill verkligen inte förstå de svårigheter som finns med att rådda ihop en sådan tripp... jag har för övrigt lovat henne att vi ringer upp och sjunger ja må hon leva när vi repar första gången för terminen. har också ca 20 vittnen på detta eftersom jag sa det under det framtvingade TAL jag hetsades att hosta fram. då drog jag köresset helt enkelt, samt vägrade sjunga själv där och då, något som också hetsades om. så ni är alltså skyldiga min farmor en födelsedagssång, så mycket ni vet det, köris! hon frågar jämt hur det går med orkestern.

asså ursäkta förresten att jag döpte detta inlägg med hjälp av en ordvits. jag HAR trots allt bott i gbg i över sju år nu. dags att flytta hem till sthlm? eller, hem och hem, men sthlm. vad skulle göteborg göra utan mig. förmodligen vara lite artigare, lite lugnare, lite smartare och lite mindre pretto. och ha en vakant dirigentpost! festligt.