höst i genomskärning

jag har gjort en sjöhäst i papper. jag håller på att göra en sjöhäst i papper. den är inte klar riktigt. det som är silver skall få vitt på sig här och var, men annars är den färdig. den är lite ledsen vilket inte alls var meningen men å andra sidan är det töntigt att göra glada djur. det är mycket tjusigare med en lätt melankolisk sjöhäst. man vet inte vad den heter. den skall leva i havet som inte finns på bild än men som också skall bli tillklippt och limmat i papper och kartong. sådan är den! hösten på redbergslid.

sjöhästar, hav och andra bilder är också del i en flummig men spännande framtidsvy som inkluderar inte bara papper, upphittad kartong, oändliga mängder tålamod samt pincett, nagelsax och lätt förryckning från verkligheten. den inkluderar också ord, ord som blir till bilder, som går längre än sjöhästar och havsmonster. de draperar ögonen med färger, minnen, känslor och den fullständiga sinnesnärvaro man bara upplever när man förlorat sig i något estetiskt.

jag behöver havet. havet som en enorm bild på vatten i genomskärning, med en skimrande värld under ytan. otroligt barnsligt och meningslöst! dessutom är det tråkigt med berättelser under vatten. eller? vi får se. vi får se. men medan jag bygger denna värld, då är det mer meningsfullt än någonsin. och jag får sång till mina bilder. kören skall sjunga om minnen och havet på sjöfartsmuseet 12 oktober. vi bygger maneter av tvålmassa och fiberoptik. vi övar sånger om stormar, minnen, döden och drömmar. jag gör mina maneter av transparent papper i rosa, ljust, glittrigt rött och glasgrönt. jag gör mina maneter och sjöhästar och havsålar i tjock kartong så att bilden blir 3D på riktigt när jag klistrar upp dem på bakgrunden i havet. jag skall gå och handla svart papper, och mörkt blått.

tänk i framtiden, när jag bygger en bok, med de där underliga orden och de tjocka bilderna. undrar vem som skall få den. min son uffe kanske, som jag inte har än, men tänker ha. en annan gång, i nästnästnästnästnästnästnästnäntätnäntänaänäsätna liv. nå, SKITSAMMA! en bok. för barn vet jag inte. det intresserar mig inte särskilt mycket, men heller inte att skriva ord som explicit INTE är för barn. måste man välja? man måste inte det. snart sitter i alla fall sjöhästen på en bild som föreställer havet i genomskärning, under fullmåne och svarta nätter.

såhär är det, "livet"! man bygger sina sjöhästar. man lagar lasagne och dricker folköl. man tittar inte på film, för den somnar man ifrån. man längtar utomlands. man gråter över att man förmodligen inte kommer att komma iväg på den där helvetes semestern som man behöver så innerligt. man hasar runt i sin stora jacka som gör att man påminner om onkelskruttet som syns här ovanför just nu, vid rubriken till bloggen. precis så känner jag mig också. en blandning av vresig, nyfiken och rätt full i fan. framtiden ligger som ett ihoprullat magasin under min arm, fyllt av spexiga uppslag och olika typer av REPORTAGE. jag kliver omkring i gbg med detta magasin i säkert förvar i armhålan och trivs i den stora jackan och med enorma halsdukar lindade runt mitt huvud. hur jag älskar hösten. om kvällarna tänder man ljus och bygger sjöhästar/sysslar med annan valfri intressebaserad aktivitet. ja, jag är intressedominerad. mamma säger alltid att jag är det när hon tycker att jag snackar SNUSK, vilket jag ju gör, frekvent, men poängen är en annan. poängen är armhålan
magasinet
framtiden
möjligheterna
kreativiteten
HÖSTEN, äntligen, där satt den, det var ju det jag sa, ok hej hej