överlevnadskit

ja hej nu kan jag meddela, för er som undrat, att vi kommer att få varandra på slutet. i största allmänhet är det så att somrarna går och höstarna kommer, då tvivlar vi gärna på hur det skall bli med alltihop, egentligen, särskilt som man inte fick någon riktig sommar i år. (med undantag för skåne då som tydligen hade en jävligt fin sommar.) men nu är det ändå så att det mest är en föreställning att det är på sommaren man
a) hittar sig själv;
b) hittar den rätta;
c) vilar upp sig;
d) "stannar upp" (ÅH, detta uttryck);
e) samlar kraft;
f) har råd att UNNA SIG saker;
g) allt ovan + lite till som t.ex. har massor med kompisar som vill hänga jämt.

alltså är hösten den bästa årstiden.
#theloppisfynd2012

det är det alltså inte. särskilt inte i år (älskar att det finns vissa undantag här typ mina föräldrar). i alla fall inte för mig. och säkert inte för en del andra heller. men jag kan trösta oss med att hösten är här. då blir ALLT bättre. äntligen får vi lugn och ro att linda in oss i halsdukar och sjalar, hasa omkring i raggsockor och sucka för oss själva. äntligen får vi det där märkliga soldiset med oss ute, som gör att vi ser allting extremt klart och får lust att promenera långt, långt, ensamma eller med eminent sällskap, det är valfritt. äntligen får vi kolla skräpteve och serier utan dåligt samvete och äntligen får vi klä oss i snygga, dressade kläder och slippa fladdra runt i olika typer av TUNIKOR och NÅGOT LÄTT ÖVER AXLARNA. fuck that shit. jag vill ha SKOR. och snygga jeans. och skitstor jacka. och stort hår. och stora halsdukar. och inget smink. och hörlurar. och en hemlighet. hejdå!

hösten är tiden när det händer. det är alltså NU vi har chansen att hitta både det ena och det andra. till exempel oss själva, i högar av papper, ovikt tvätt och odiskad disk. där hittar jag ofta mig själv... den rätta är säkert freaket som stirrar ut en på spårvagnen utan anledning och som har slickat hår och underliga skor i ormskinnsimitation, det vore jävligt typiskt tycker jag. jobbig brudskånska: "asså nää, josé var inte ALLS den jag trodde att jag skulle falla för...! men här är vi nu med femton barn och jag har så långt hår att jag kan sitta på det, och jag är jättenöjd med allt detta och snart ska vi flytta till bahamas. förresten har jag börjat tillverka prydnadsföremål i keramik och det är JÄTTEBRA för mig. sen jag träffade josé har jag blitt en HELT annan människa." ja ni fattar. eller det gör ni inte men jag går vidare.

det ÄR kanske nu vi vilar upp oss. i alla fall jag vilar upp mig. snart. jag kommer ta semester någon gång nu under hösten. inte för att jag har råd att fara till nåt jävla kroatien. jag har inte ens råd att fara till gva. men jag skall upprätta ett schema som ungefär går ut på att sova hemskt länge om morgonen, träna nästan varje dag och äta skitgod mat. och där emellan inte göra någonting annat än det jag har lust med. typ gå på loppis, göra musik, läsa en bok, lära mig om synthar, ha dj-kollektivmöten... KANSKE tänker jag gå på något körmöte men inte ens det tänker jag boka in i förväg utan endast företa mig om jag har feeling.

och det här med att stanna upp. det är ju något vi alltid läser och hör om överallt. jag blir grinig och har lust att vägra stanna upp. det är ett provocerande uttryck som säger mig att det är fint om man känner efter ibland, gärna om sommaren när delfinerna hoppar i solnedgången osv. men jag tror mycket mera på att känna efter varje dag, tio tusen gånger om dagen eventuellt, snarare än att känna efter efter. varje gång jag gör det, då har jag redan missat en avfart liksom. MEN om jag skulle lägga tid på att känna efter tio tusen gånger om dagen, då skulle jag inte få mycket gjort... vissa dagar får jag heller inte det. jag får alltså leva med detta uttryck, och försöka använda mig av det som det passar mig. och fortsätta känna efter i farten, så att jag är med när det händer. och när jag väl STANNAR UPP, då vill jag stänga av. slippa känna och slippa analysera. såna pauser tror jag mer på! vända på steken. känna efter jämt, ha med huvudet och hjärtat hela dagarna, och så unna sig att stänga av och vara hjärt- och hjärndöd där emellan.

nu skall vi även samla kraft för det gör vi inte om somrarna. det betyder att vi skall gå och träna. skitofta skall vi göra det. DÅ händer det grejer. asså på riktigt. detta kombineras med fördel med ovanstående behov av hjärndöd. inte hjärtdöd dock; jag är otroligt full av liv när jag tränar och när det finns ett flyt och bra musik och kroppen samarbetar. jag är väldigt kärleksfull och glad då. andra dagar arg som fan. den känslan är också bra att träna på. haha. hej.

f) har råd att UNNA SIG saker

allt ovan + vänner att hänga med, ja men då har vi oss en härlig höst att linda in oss i. köp kaffe, sätt på vantar, gå ut tillsammans. sitt på trappan ovanför konstmuseet med mig, typiskt bra med höstjacka, vantar och kaffe. det är där det händer.