den djupskånska mirakelapan

somliga dagar är festliga ur vetenskaplig synpunkt. exempelvis dagar då de upptäcker nya apor i regnskogen. igår var en sådan dag. utan att någon uttryckt en sådan önskan, tar jag nu på mig uppgiften att helt godtyckligt recensera och utvärdera denna apa samt upptäckandet av den.

under rubriken FESTLIGT! skulle jag till att börja med vilja ta upp det faktum att apa kanske är det roligaste djuret som finns. det är något med ordet apa; det är så otroligt dumt, på det perfekta sättet. apor i plural är ännu bättre. att det sedan har rusat runt ett helt gäng apor i hemlighet under alla år, det är obeskrivligt bra och roligt. de har hängt runt i lianer och regnskogsträd, kastat sig dödsföraktande mellan grenar och slängt bananer på varandra i största allmänhet, under jättejättemånga år, och så kommer det ett par skäggiga män och bara, "vänta nu, det här är en NY APA" och aporna bara, "eh, va?". det tycker jag är festligt.

nu kommer vi till avsnittet MYSKO! NYUPPTÄCKT MIRAKELAPA KAN VARA FRÅN SKÅNE!!!, som belyser kopplingen mellan hur långsam, slapp skånska låter och apans uppsyn, jag menar anlete, jag menar fejs, jag menar alltså plytet på apskräpet. ni ser det strax intill här till vänster. jag älskar denna apa. man tänker sig att apan talar skånska. grov skånska. långsamt. och då är vi i princip tillbaka och tassar i environgerna för det som är oerhört festligt men så kan det vara. det är svårt att skilja festligheter från mystik. 

när vi betraktat den skånska djungelapan lite, då vandrar ögonen osökt ännu lite längre till vänster och vi har ugglemarkattan att ta in som ett faktum. denna apa är ny för mig. jag har alltså UPPTÄCKT den. den har inte funnits förut. jag är en skäggig man och jag vill veta varför den ser ut som en skunk baklänges. jag undrar varför den är arg. jag undrar om den har kastat bananer länge utan att jag vetat om det. frågorna hopar sig. emma tror att det är samma apa som den högra. hon tror att den blir svart när den är sur. detta för jag in under rubriken DJUNGELSKUGGAN, alternativt DET OSAR KATT!. det alltså så att den svarta apan heter ugglemarkatta. det gör inte den skånska apan. den skånska apan heter LESULA, och den har inte gjort sig märkvärdig hittills därför att den är självtillräcklig, tystlåten och fullständigt lycklig. jag tänker mig att ugglemarkattan är mer utagerande och har issues, på insidan. olösta. nå, det är nu inte denna apa jag är här för att utvärdera. LESULA och jag skall alltid vara tillsammans. jag på mitt håll och den nere i centralafrikas djungel. skäggiga män kan vrida sina händer av vetenskaplig upphetsning. lesula biter i en banan så länge, och rensar en loppa ur ugglemarkattans pannludd. bara för att den är tyst betyder inte det att den är ett mähä. lesula är inget mähä; lesula plockar helt lugnt en loppa och går, vilket gör ugglemarkattan vansinnig av provokation. inte heller detta bekommer lesula. de skäggiga männen behöver lesula för att vara lyckliga. de har upptäckt en ny apa.

ugglemarkattor och skäggiga vetenskapsmän kan sammanfattningsvis fucka off och koncentrera sig på inre, olösta problem alternativt på att upptäcka något annat de inte visste om och som verkligen inte behöver bekräftelse från ett gäng skäggiga män för att finnas för det finns ändå. i regnskogen. och nu kommer vi till avdelningen APUTVÄRDERINGEN eller VETENSKAPSFIASKOT. de skäggiga vetenskapsmännen får en svag 3:a för sin oerhörda upptäckt men tyvärr bristande perspektiv på naturen och existensen. jag är dock lycklig över att de HAR "upptäckt" lesula åt mig så att jag får älska den. att lesula får högsta betyg är onödigt att tala om men jag skriver det ändå.

jaha, det var apnytt ok hejdå...