sockerkristyr runt kanten ASAP tack

bob dylan: nashville skyline och jag, vi är hemma från jobbet och är lite sjuka. det är så otroligt skönt och jag kommer ihåg, igen, att jag inte haft någon semester sedan skolan slutade och jag började jobba på konsthallen. jag är mer än gärna hemmafru om det skall vara såhär; ont i halsen, trött och hängig. jag kan pyssla, laga mat, hasa runt i raggsockor och lyssna på bob dylan. saknar bara sällskap att promenera med. men vi tar det i morgon.

här är mina alternativa semesterscenarion; jag önskar mig alla i varsitt paket som skall se ut som glansiga karameller och krokaner, med pastellfärgade snören och guldkantade kort, jag vill ha dem upplagda på ett tårtfat på fot och med sockerkristyr runt kanten, ASAP, tack:

tag en nummerlapp och uppvakta mig med pengar alternativt
redan betald semester tack ok hejdå...

kroatien med kocken (samlingsbeteckning för vad jag behöver enligt källor på konsthallen)

ligga och sova på redbergslid (jag vill ligga PÅ prydligt bäddad säng, i raggsockor, under filtar, och tjuvsova på dagen - dock omöjligt att vara mysigt sjuk när de lägger ny asfalt medelst ångvält på parkeringen nedanför fönstret)

kreta med säthilska fruarna och örtman (den våta drömmen om att endast och uteslutande kravla runt mellan havet, solstolen, hotellsängen med vita lakan, duschen, restaurangen och baren, samt givetvis strunta i alla eventuella sevärdheter och kulturella inslag)

fara till gva med kocken (resans idé; och dessutom, att få sitta i tystnaden på trappen med varsitt glas rödvin i sann nu har vi äntligen kommit fram här är vi nu i eftermiddagssolen-anda)

fara till prag med min nya familj (det är sant; denna resa har talats om i år och år, och nu kanske den äntligen kommer att bli av och jag har en familj på riktigt, tänk alla dessa dreglande herrelösa pälsskräp som irrat runt på härbärgen för övergivna hundar, och så får de en dag komma till ett hem där det finns rena sängar och mat på bordet och barn att leka med och ben att gräva ner i trädgården som också plötsligt finns, nå inte direkt men kanske om några år, vem vet)

den närmsta semestern ser ut som följer: middag och serier. baka bröd om morgonen. promenera i vad som nog är höst. suga på halstabletter. få linda in sig i sjalar. rulla ihop sig på sängen och lyssna på musik. och raggsockor, raggsockor. och glo tillsammans, iaktta alla fläckar av trycksvärta som finns i det redbergslidska taket efter all flugjakt som utspelats här sedan jag flyttade in. det hela handlar om att människor är indiska fiskaruttrar eller vad det nu egentligen hette, jag minns inte. människor skall ligga tätt, tätt tillsammans och äta loppor ur varandras armhålor. typ. de skall försiktigt nypa varandra i kinderna och le med glittrande ögon. det är det enda som betyder något. alla gör det, alla ska. och här är apropå det en icke fullständig men ändå en lista över folk jag saknar NU:
syrran
säthilska fruarna
örtman
kim
janna (apkärleken; hon fattar verkligen)
mammaochpappa, hoho, jag kan skriva det tillsammans i ett ord, det FÅR jag, hjälp/hick/hurra
julen 

fan, julen är ingen person, men jag blev akut familjekär och sentimental. nu skall jag promenera sakta sakta, ner mot olskrokstorget, och inhandla mat och rödvin till min fredagssemester som börjar ca 17:30 ikväll. MVH koko