säl, eller, eskapism i toner

i mitt huvud vindar pacific blue, medan det mörkaste höstregnet strilar över gbg. jag går i min stora, svarta jacka och känner mig ovanpå. hela skivan taken by trees: other worlds lyssnar jag på, igen och igen. jag retar mig lite på den i och för sig, jag tycker att hennes härliga kärlek till vem det nu är, är rätt fånig. måste ändå ha den oemotståndliga kombinationen gbgsk senhöst/karibien i toner. 

och jag flyr. tar båt ut till brännö. där finns en tjock katt med divalater och för högt självförtroende. den skall matas och vaktas. det skall ske i ett hus. och i detta hus, där finns öppen spis, ett glasrum, badkar och diskmaskin. 

jag trycker snoken mot fönsterrutan; styrsöbolaget får nog torka näsfett oftare än vanligt nu när jag har frekventerat deras båtar en del på sista tiden. jag spanar efter säl. svanar ser jag. en och annan trut. men det är tunt med säl. min besvikelse vet inga gränser och samtidigt slutar jag aldrig hoppas på att få se ett sältryne med stora, svarta, blanka ögon och en glad mun som säger VOV VOV utanför båtfönstret. pacific blue. men det kommer ingen säljävel. jag är nöjd ändå! för när kocken säger, gå upp och bada badkar och kom inte ner förrän du är varm, jag kommer strax upp med en kanna kokande vatten också och häller i, och med ett glas vin, jag lagar mat så länge, nå, hej hej. ok det där var ju mina ord men ungefär så säger han. då smälter något i mig och jag vilar äntligen. senare på kvällen; jag ligger med dubbla raggsockor, helly hansen, tjocka filtar och ett mycket nöjt leende i den stora röda soffan, bakom det elektriska elementet som är framdraget. brasan sprakar. detta är alltså sant! tilt-shift. detta var min semester, en enda lördag och den var lång som en hel vecka i en stuga eller NÄSTAN i karibien. de dagar jag var ledig från jobbet förut var ingenting mot den här lördagen. 

(jag vill vara ifred - det har jag kommit på och det var ju en jävla upptäckt. dessutom tenderar alla att missförstå innebörden i det. de tar illa upp, de vågar inte ringa, och jag svarar för sent på saker. men det enda jag vill är i princip att ligga nerbäddad i den där soffan och inte minnas någonting. möjligen läsa en bok. helst bara titta in i en brasa. jag vill sitta i glasrummet med morgonkaffe... sedan är det inte mer. jo, promenader, många. och jag skriver detta för att jag någon gång skall fatta det själv. det gör jag säkert inte ändå men man får ju försöka.)

med aldrig döda förhoppningar om säl 

/lov