om första riktiga sommarkvällen

världen är en spegelblank sjö. en himmel fylld av moln i rosa och lila och gult. man sitter ner med knäna uppdragna till hakan, tillsammans med sjön, där hela den där himmelen speglas upp och ner. det är knäpptyst. fågelkvitter ibland. en fisk som ploppar en bit in i viken. kvällssol. man vet allt detta så väl. och något är alldeles nytt, knappt märkbart men, ändå, faktiskt, något varmt lugnt som omger mig. vare sig jag ser det eller inte. ja tack. och ja tack. och ja tack. i ens hår, i ens händer, i magen, och hela ens huvud vindar av toner.