hundtanterna, eller, världen i en glaskula del II: det var ingen dröm

jag vaknar i majorna och tänker, allt är väl. somliga hoppar upp på sina röda cyklar och far bort mot stan. inte jag; med sotade ögon och håret i fluffbulle (typiskt mainstreamindie) hasar jag omkring och mår oförskämt bra. jag kan se älvsborgsbron vilket jag tycker känns trevligt. sist jag såg den på morgonen låg jag döende i slottet på donsögatan. jag har en annan känsla i kroppen nu... jag behöver inte ens låtsas eller ljuga ihop mina filmiska scenerier idag. neil young: harvest på LP knastrar över innergården. man hör kackel och skrock som ekar mellan husväggarna. två soldränkta gråhår sitter på en bänk under nischerna med alla änglarna i. hundtanterna. de har varsin likadan plus en ettrig jack russel eller motsvarande. varje förmiddag sitter de där och tittar på sina hundar som springer efter varandra runt lekplatsen och de sedan länge vissnade syrenerna. de pratar om hundsjukdomar, foder, tuggben och om att man inte skall ha hunden med sig i sängen men att man har det i alla fall. deras hundar heter exempelvis Misty, Skrållan, Peppe och Fanny. de kan "sitt... SITT SA JAG BRAAAAAA", "ligg, nej LIGG, LIGG! okej sitt då" samt "nä men nu får du väl vara tyst". alla klassiska hundkommandon. hundtanterna vet inte om de tycker om varandra, eller det gör de väl, men det är inte viktigt. det viktiga är att de skall sitta på en soldränkt bänk rakt genom hela hösten. de skall gagga. de skall blinka och le åt blonda långa ynglingar som ensamma går förbi över gården. de tänker, "han är bra charmig den där, varför är han alltid ensam". ha. ha. och när neil young sjunger harvest för en, då vill man lipa och man önskar att filmen om ens liv skulle göras någon gång. det skall den inte. man skriver den, varje dag, i stället. det går också bra.

det är något särskilt med gamla LP-skivor... de blir bara bättre. de åldras och blir finare med åren, de är levande, organiskt material. när jag säger organiskt, då menar jag plast. jag måste fixa min gamla spelare. pappas gamla spelare. jag har så många skivor att lyssna på som bara står hemma. prince, eurythmics, lynsey de paul... i allmänhet har jag otroligt mycket att göra just nu och... ja framöver helt enkelt. det skall gås på frida kahlo-utställningen på konstmuseet, det skall promeneras över västra kyrkogården (för omväxlings skull alltså, jag överger aldrig östra och stampens), det skall fotograferas nere vid röda sten (när är det december?). det skall göras så mycket musik... och det skall gås på På Spåret om en vecka (vem vill gå med? jag har alltså en biljett över). oj oj, det är lätt att tycka synd om sig själv osv. men det gör man inte. man skolkar från skolan och tycker att det är värt. det ÄR värt; det s k "personalvetarprogrammet" gör mig inte direkt till en glad och positiv människa. men skolkandet gör! ikväll tänker jag gå på quiz och dricka öl en måndag. jag blir en sämre och sämre människa; jag älskar det!