prinsessan

en gång fanns det en prinsessa som kom fram ur magen på en tjej som också var prinsessa men en rätt gammal prinsessa. den nya prinsessan skulle bli kallad ängel, sötnos, your highness och rosenknopp; hon skulle få lockigt, ljust hår och röra sig i slow motion mellan slottets alla salar, i softat ljus och med volangkjolarna dansande runt henne. allt skulle vara som på en suddig polaroid i urblekta regnbågsfärger. i och för sig var det här helt orimliga förväntningar men det hörde inte till saken, det viktiga var att hon skulle bli förskräckligt vacker och bortskämd och alltid röra sig i softad slow motion. de skulle mata henne med glaserade kakor och spunnet socker. hon skulle ha en vit kanin vid namn lord byron, en kanin som följde henne vart hon gick. det gjorde den inte. fotograferna log ändå och knäppte bild efter bild i tilt-shift.

prinsessan utvecklade en lynnig personlighet och vägrade springa i slow motion. det var mycket frustrerande för den gamla prinsessan och hennes man bonden och framför allt för svensk damtidning som mer än något annat ville placera ungen på piedestal under rubriker som BABYLYCKAN, "HON ÄR EN ÄNGEL" samt SAGOSESSAN DANSAR MED SIN VITA KANIN - EXKLUSIVA BILDER FRÅN HAGA SLOTT. hon döpte sin vita kanin till BULTEN och den följde henne inte överallt. de brydde sig egentligen inte alls mycket om varandra, var och en gjorde sitt. de nickade åt varandra i förbifarten och slogs ibland av ren vänskaplighet. men oskiljaktiga var de inte. tidningarna ljuger, det lärde sig prinsessan fort. vidare kan man säga att prinsessan vägrade vara liten, lockig och söt. hon växte upp fort som fan, tog körkort och började röka. hon körde en blank, svart bil längs österlens vidsträckta landskap, pekade finger åt alla hon hann med och spelade sinead o'connor: mandinka så högt hon kunde i bilen. typ som sinead o'connor såg prinsessan ut, ingen föds på riktigt med lockigt, ljust hår. hon var således skitsnygg. en gång ringde hennes morfar på mobilen och bad henne komma hem och uppföra sig. snälla älskade prinsessa, min rosenkrokan, min käraste lilla skrutt, kan du inte komma hem och skratta i slow motion, de väntar på dig. "prinsessa kan du vara själv, gubbjävel", konstaterade hans barnbarn och lade helt sonika på luren. sen spelade hon PITT i wordfeud till sin mormor och körde vidare på de långa ändlösa österlenska vägarna. alltså sagan fortsätter, men ni fattar ju att det inte riktigt blev som de tänkte sig. så går det!