blandband

hej jag är en delvis obehaglig mix av filosofiskt lillgammal och mindblowing klarsynt. det är festligt, och varken mor eller far kan ta åt sig äran eller beskyllas för något av det. jo, de har alltid präntat in ett kritiskt och ifrågasättande förhållningssätt i sina barn. det är givande, för oss, och förmodligen jävligt enerverande för medmänniskor och motspelare osv. det är även väldigt ogivande. för mig. det svarta gloet som öppnar sig i mig och jag lodar utan avbrott i tre dagar, måste hitta botten på det förbannade hålet.

nu är jag om igen i pappan och havet. men faktum är att jag har en fascinerande stark förmåga att missa möjligheter till den stora rekreationen, relaxationen och återvinningen av våra utslitna delar. och så vidare. i stället surar jag ute i en båt för att finna botten av ett glo, ett som om det ens har någon botten aldrig kommer att ge någon tillfredsställelse i upptäckten av den. och jag missar att upplysa folk om att jag är ett djur med päls som aldrig vill gå hem utan bara vara kvar i knät på folk jämt och jämt. det missar jag. och de vet alltså inte. jag vandrar ofta hem och undrar vad det är frågan om. jag skall tala om vad det ÄR frågan om!

jag pratar baklänges. jag tappar trådar och låter dem ligga. 

navelskådandes, trött och generaliserandes, sitter jag och betraktar redbergslids inre liv. det livet består av en oklanderligt bäddad säng. det består av sladdar som ringlar på ett ocharmigt sätt över golvet. och det består av tidlöshet. de säger att de tycker om att vara hos mig, att det är lugnt och vänligt här. det är ungefär det finaste jag vet när de säger så, tillsammans med det där som malin sa häromveckan, då blev jag generad och fånig. och här är topp tre i mina öron dessa dagar:

1. beach house: lazuli

2. first aid kit: to a poet

3. future islands: the great fire

varför jag enbart verkar lyssna på gospop låter sig icke förklaras, annat än med konstaterandet av min sviktande och tvivelaktiga hälsa i form av trötthet, slitenhet och urlakning från vårens och försommarens påfrestningar. det har alltså inte att göra med att jag plötsligt har börjat idka fredagsmys med älsklingen. älsklingen är i mitt fall inte ens en blasé kattkärring att ha över magen när man ligger i soffan. 

men man KAN roa sig med att göra blandband till folk man plötsligt får toner på, och hålla käften sedan.

facit finnes icke.