oceaner av tid

jag skriver på en roman i mitt huvud. den är inte spännande. den är allt annat än spännande på det där omvälvande, medryckande och hypnotiserande viset. oceaner av tid, och där går allt mycket långsamt. nu kommer mamma tro att jag knarkar igen, det bjuder jag på, men för er som förstår eller eventuellt verkligen INTE förstår, kan jag meddela, att romanen sammanfattas med följande: todd terje: snooze 4 love.

jag går upp om morgonen. jag konstaterar olika typer av knutar, spärrar, ihopdragningar och idiotier i ryggen och nacken och axlarna. jag drar upp rullgardinen. jag slår på radion och genast av den igen eftersom det alltid är Ring P1 när jag går upp lediga dagar. jag kokar te eller kaffe och rostar massor med bröd. jag tänker. detta låter harmoniskt men det är i princip motsatsen till harmoniskt, varför jag har börjat skriva på romanen i mitt huvud. den skrivs ord för ord, bild för bild, med toner all over the place, och med färg, färg. ingenting slutar lyckligt, men ingenting slutar egentligen alls och det är där den eventuella charmen sitter. jag bäddar sängen, inte som en nazist, allt är relativt, men jag bäddar och har dessutom en nyinköpt pianopall från alelyckans loppis framför sängen. den har en bred sits i turkosblått och teakbruna, svängda ben. och den gör sig oerhört bra i mitt redbergslidska hem.

nu tänker jag, i oceaner av tid, alltså detta av pur självbevarelsedrift, promenera ner till olskrokstorget. köpa mig en flaska solkräm av det slag som inte luktar kokos men som luktar somrigt. sedan tänker jag fara till stan och upp till götaplatsen och jobba i ett par timmar. detta som låter så sinnessjukt overkligt. men jag har ett sånt jobb nu. efteråt skall jag ta min första öl tillsammans med nämnda jobb. för mina absolut sista pengar innan löning. det är väl så vi jobbar antar jag.

sammanfattningsvis: jag drar mig själv på en kärra av det trevliga slaget. jag vet inte vad som kommer hända.