kråkans julbrev inkl. christmas mixtape 2012

ja hej alla. drömmen om högre tillstånd och sanning fortsätter, i takt med att 2012 års erfarenheter övergår i ett nytt och okänt. igår när jag var jävligt bakis* kollade jag på JUL MED ERNST på tv4play hemma i köket medan jag hetsåt makaroner med pesto. symboliken är total och ingen undkommer budskapet här. nå, det finns inget budskap, jag ljuger så att öronen flaxar på mitt huvud. men - julen är över oss, det är ett som är sant. och man finner sig sittandes framför ernst och hans JULDRYCKER och halmbalar, i sin alfons åberg-särk, dreglandes i sina makaroner och med bultande huvudvärk. ok det är om inte symboliskt och fullt av budskap så ändå väldigt talande för hur man alltid känner sig påhoppad av en julfrid som man hoppas uppnå men ändå känner sig lätt alienerad inför. och särskilt när vissa gråsprängda skäggstubbar envisas med att koka socker och göra DUNDERGLÖGG efter att ha klivit runt i skogen och brutit upp mossa som inte kommer växa igen på ca 100 år. mossan kombinerar han sedan med olika typer av rundstavar och fårpälsdetaljer. djävulen i mig tittar alltså på detta och njuter.

här börjar christmas mixtape 2012, med EN KÄRLEKSHISTORIA: first aid kit – to a poet
*= i förrgår jobbade jag min sista dag på konsthallen. vi visste alla att den dagen skulle komma. och det VAR en kärlekshistoria. därför tillägnar jag den sorgligaste sången jag hört i år, till er som, hur overkligt det än låter, inte är mina kollegor mera. här kommer helt sann kuriosa: jag ville inte vakna igår morse. jag ville inte att det skulle bli första dagen utan dem. jag kände att om jag öppnar ögonen och kliver upp i sängen, då är det sant, men om jag strejkar har dagen inte börjat och då är det inte sant än. och tack, för den fantastiska gravölen och alla paketena... herregud. nå; tills vi jobbar ihop igen tänker jag sörja och det här är VÅR LÅT: elvis presley: can't help falling in love och den är hemskt sorglig och ingen får varandra på slutet.

och var gör vi av sorgen. vi låter den eka i DEN BITTERLJUVA JULFRIDEN: sufjan stevens: sister winter
för ett par år sedan var jag i annedalskyrkan på faktum-julkonsert. då sjöng anna von hausswolff en hemsk julsång vid flygeln, och tårarna bara rann inuti mig. jag kände hur de dränkte mitt skelett på insidan och renade mig, faktiskt. för det var så obeskrivligt vackert när hon ylade i den där enorma kyrkan. hon ylade för dem som hatar julen, för dem som är hemlösa eller familjelösa eller stämningslösa. hon skrek att det går går över snart, och att den är över snart. då dog jag, eller levde. nu älskar ju jag julen. men ändå. just därför kanske. julen är stark och det är ju jätteläskigt om man tar med sig en massa skräp och sorg in i den. eller fint, om någon ylar i kyrkan. jag skall åka hem till min familj. och jag har aldrig menat det som jag menar det nu... pappa hämtar mig med bil i stockholm (efter den ca bästa tågresan i mitt liv avseende lugn, service, privacy, tystnad, punktlighet och allmän niceness). och sedan far vi upp till gävle för att pussa en första gång på syrran och magnus, och, till sist, i kväll, hem till mamma.

här börjar kapitlet FAMILJEN: arne domnérus: karl-bertil jonssons julafton
alltså familjen så som jag inte känner den. jag minns inte hur det var att fira jul ihop alla tillsammans, även om jag nog borde göra det. hur som helst; 20 år senare är vi en familj igen. t.ex. såhär: äntligen får jag baka marsipangodis till fler än mig själv. både jag och pappa har en ohälsosam grej för marsipan. undrar vad temat blir i år. jag lovar att fotografera, så att ni får en uppföljning till förra årets djurbricka inkl. brugd, spindel och jag minns inte allt. i all julmelankoli och dubbelhet fladdrar alltså ett värmeljus i en kakelugn i miniatyr på min insida. och jag spelar än en gång den här för mamma och pappa, varför ge sig in i allt igen? DÄRFÖR: arcade fire: old flame! jag hoppas även på lite egen tid med sis & bro - vi tre som växer ihop mer och mer ju äldre vi blir. vi skall promenera runt träsket, och prata på nybörjarfranska, och lyssna på 80-talsmusik, dricka öl och se på oggy & kackerlackorna.

prologen till julen kom för övrigt en regnig lördag 15 december, med INDIEKÖRENS JULSPECIAL: detektivbyrån: kärlekens alla färjor

för sjöfartsmuseet, järntorget, haga nygata, 11:ans spårvagn, trappan vid kaffevagnen i brunnsparken, drottningtorget, centralstationen och nils ericsson-terminalen sjöng vi göteborgs indiekör: santa baby, när det lider mot jul, fleet foxes: white winter hymnal, samt betlehems stjärna. inte ens ordningsvakterna på nils ericsson hade hjärta att köra bort oss - varje sten var rörd till tårar! nå. pengarna vi samlade in gav vi till stadsmissionen. en fin känsla - som får mina fantasier att virvla fram. igen. jag drömmer alltså om GÖTEBORGS INDIEKÖRS MAGISKA JULAFTON, som skall inkludera ett stycke svulstig, dramatisk, vacker, storslagen, hjärtskärande, hjärtvärmande och blödig indiejulkonsert i annedalskyrkan, där allt överskott skall gå till det där julbordet för hemlösa som pengarna brukar gå till på faktumkonserterna. SJÄLVKLART skulle vi på julkonserten i kyrkan sjunga sufjan stevens: star of wonder. (jag skall även t.ex. ringa anna och fråga om vi fick sjunga det där som hon ylade, eller om hon ville komma och yla igen tillsammans med oss). den skall också inkludera en alternativ julaftonskväll och -natt, där hela kören är tillsammans, och jobbar gratis på nåt ställe för hemlösa och sjunger hela natten och ordnar julfest för alla som inte brukar få sånt. julklappsförbud skulle råda och man får bara rimma om man gör det riktigt snyggt och träffande. julspecialen den 15 december avslutades med en jävla julfest. jag önskar att jag aldrig glömmer hur minst fyra kokon höll fast mig alldeles fysiskt när jag försökte säga att jag skulle hem för att jag skulle upp och jobba dagen efter. jag drog och slet och kunde inte komma loss, helt på riktigt. en ögonblicksbild är när jag stod vågrätt och spjärnade med fötterna mot köksskåpen och försökte pressa mig igenom alla armar och kroppar med skallen först och med hundra procent riktig anstränging, och det gick ingalunda. fantastiskt! sen fick jag gå.

"kråkor och skata"

detta är kråkans julbrev - EPILOG: palpitation: light can fix me
det betyder att det står saker som är ledsna. det betyder att julen är svart på många sätt, som när man nervöst vaktar på julstämningen för att den skall infinna sig och inte försvinna, och vaktar på vädret för att det inte skall försvinna framför näsan (men det är otroligt mycket snö i gävle nu, kan jag tala om!), och vaktar på folk för att de skall ha trevligt och lätt glömmer att själv ha trevligt. kråkans julbrev betyder också en massa smetig kärlek till julen och familjen - ack dubbelheten. den FÅR finnas; det är i alla fall mitt trix för att behålla stämning och trevlighet. vädret kan jag tyvärr inte råda över och jag går också runt som en orolig höna varje år och vaktar på minusgraderna. det betyder att det är långt! det betyder också att det står sentimentala saker om kören, vilket lätt övergår i den där underliga ledsenheten, som alltid när jag tycker om saker och människor riktigt mycket. och samtidigt en mycket trevlig förväntan inför ett nytt år. trots en massa bös måste jag tillstå att 2012 var ett kul och fint år! jag har förlorat folk och familj, och samtidigt fått både familj och vänner och kärlek. herregud. bla bla bla bla. gloria gaynor: never can say goodbye blir de sista tonerna i julbrevet och eventuellt de första till nyårsafton... till dem som orkat läsa hela vägen ner hit, tack. hejdå!