"Allt jag inte vet om kärlek" skulle jag kunna börja en bok med. Några som vet mer om kärlek än jag, det är mina föräldrar. Inför prästen som hette Fräcka Rebecka, mig, Johan och Jenny tog de tillbaka varandra igen efter tjugo år isär. För exakt trettio år sedan, på Valborgsmässoafton 1983, gifte de sig första gången. Filmiskt som fan och nog lipade jag i hemlighet när kyrkklockorna ringde igår. Själv är jag rätt värdelös på kärlek. Jag fattar ingenting. Efter bröllopsmiddagen gick syskonen Silfverberg-Helsing-Fransson plus Magnus och tog en öl. Det var alltså första gången alla syskon var ute tillsammans och det var en rätt episk känsla faktiskt. Jag stal dessutom ett fullt fungerande, bortglömt paraply och kvällen var därmed fullbordad. Nå, kärlek. Jag fattar ingenting. Däremot fattade jag grejen med att ha familj och framför allt grejen med att ha min familj. Den är gapig, härjig, förvirrad och underbar. Det är inte underligt att en blir ledsen av att sätta sig på ett tåg ensam hem mot Gbg där dammiga, stökiga, instängda Redbergslid väntar alldeles knäpptyst på en. Jag SKA städa. En annan dag. Och förresten har jag fått Reason 5 av min morbror nu vilket innebär att det blir allt annat än tyst på Redbergslid... Men ni vet vad jag menar. (Tur jag åker på kollo om två dagar, med min andra familj Göteborgs Indiekör.)Allt jag inte vet om kärlek, men en sak vet jag, och det är att allt blir bättre för varje år. Uppenbarligen! Och en sak till vet jag men det är mest ett konstaterande, att mina föräldrar är på bröllopsresa nu. Ha så kul på älgsafarin och glöm inte att skicka vykort!
P.S. Såhär är det:
Till mig själv | Palpitation: New Mexico
Till MoP | Arcade Fire: Old Flame
Till syrran | Bob Dylan: Never Say Goodbye
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar